Relationer

Har tänkt på det här med relationer, kan ju kanske tycka att man har en med sin sambo men så många fler man har alltså. Ibland känns det som att jag har relationer till och med allt och alla. Inte alltid så lätt att veta hur man ska bete sig heller. Men äntligen så börjar jag bli nöjd med mina relationer, de fungerar bra faktiskt. Har ju kännt av det här med att jag inte är någon som folk vill umgås med jag ligger ganska långt ner på skalan av roliga kontakter. Men sen jag började på universitetet så har det ändrat sig en del faktiskt. När jag började i klassen så märkte jag att en del människor tydde sig till mig och de verkade faktiskt trivas åtminstonde ganska bra i mitt sällskap. Har fått en massa nya vänner och bekanta och det känns bra, tur är ju att man träffas och umgås i skolan för på fritiden har jag aldrig tid att umgås längre, synd men sant.

Jag har en kompis som ja visserligen inte längre umgås så mycket med eller nästan inte alls. Det är synd tycker jag för vi har barn i samma ålder. Men jag träffade iaf henne nu i lördags och då blev jag lite besviken faktiskt. Hon var inte alls särskilt intresserad av att prata med mig, men gjorde det ändå. Nä'r jag frågade nåt så svarande hon bara om ungen, visst jag har oxå barn men tycker att man som mamma och kompis kan snacka om annat än barnen. Hur som helst jag försökte att föra en dialog med henne men det kändes mest som en monolog dessvärre. Jag har tänkt på det här hur det kan vara att man ska vara kompis men ändå prata så lite när man för en gångs skull träffas. Men sen slog det mig efter att ha pratat med en annan kompis som vi har gemensamt att hon bryr sig ju inte om oss. Vi är ju mera kompisar för att det ska vara så. Hon har sin familj och så och behöver väl egentligen inte oss. Det är där vi är olika hon och jag, för jag behöver verkligen mina vänner, även fast jag inte har så mycket tid över för dom längre. Men alltså varför måste man välja att vara kompis eller mamma kan man inte vara båda? När jag vara mammaledig och ringde till Linda och ville prata med henne så undrade hon hur det var med felix och så där¨då sa jag: Jo då han mår bra men du nu pratar vi om nåt annat, har det inte hänt nåt kul?? Hon bara skrattade för jag går inte alls upp i min mammaroll så mycket. Barn är underbara och Felix är helt klart det bästa jag har, men kan inte bara kretsa kring honom allting då tenderar man att bli tråkig tror jag.

Sen det här med relationer där man inte kan vara sig själv, det är ju också jobbigt måste vara. Att man kanske har en kompis som man behöver fjäska för eller hela tiden smeka medhårs, jobbigt som satan, men så kan det vara med vissa människor det vet jag. Hur orkar man som kompis fjäska på och höja nån till skyarna på det där sättet det fattar jag inte. Sen kanske man har kompisar som verkligen bryr sig om en som man inte orkar lägga lika mkt energi på just för att dom inte kräver det....konstigt!

Jaja, det knallar på i skolan iaf, är trött som bara den nu för tiden, helt orkeslös, men jag ska fixa detta. I går när jag gick till jobbet kändes det som att benen jag släpade efter mig var gjorda av bly, tugnt var det, men det gick för det gör det alltid. Den dagen det inte gör det längre då ger jag upp, hehe ha det gott kära vänner!
2005-12-06 @ 18:16:45 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
Bloggdesign
RSS 2.0