Hoppet finns

Nu är jag lite glad. Var nyss på dagis för att hämta Felix,
var på en mamma där ropar till mig: Vad smal du har blivit,
vad har du gjort? Jag har själv tyckt att jag misslyckat en del
och är inte särskilt stolt över mig själv och min diet, men
jag kände mig lite bekräftad när hon sa så. Den enda som sagt
något överhuvudtaget är Alex, som sagt att hon sett det i
ansiktet på mig. Jag ser visserligen inget själv heller men ändå.
Jag skulle ha vägt mig i morse men glömde det då jag försov mig
med 20 minuter. Menska göra det i morgon istället. Kampen
går vidare, livet är en match, en match jag gillar.

Nu ska jag laga mat, själv ska jag bara äta grönsaker:)

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0