mariia

Idag är det torsdag och jag skulle absolut ha varit i skolan idag, men när jag vaknade imorse imorse vid 5 så hade jag en otrolig magvärk. Gick upp för att duscha men kom inte ens in utan fick gå ut mot medicinskåpet dubbelvikt av smärta. Tog 2 panodil, en samarin samt novalucol och gick in och lade mig i sängen och bet i kudden efter ungefär en timme gick det över och nu är det bra. Men skolan hanns ju inte med alls. Pussade Kim hejdå och sen kom lilla känslan upp ur sin säng (Felix) världens underbaraste unge skulle jag tro. Han är så jävla gullig och go så det är sanslöst. Kim tyckte det var bra att han kom upp och jag med för då kan ju pappa åka till jobbet med puss och kram med sig för åker man utan så kan man ju bli ledsen tyckte Felix. Vi gick och lade oss i sängen och myste lite, jag somnade medan Felix sjöng sånger för mig. Sen gick han och lekte och kom och väckte mig och sa att: "Mamma jag vill att du dukar frukost till mig" senare "Mamma jag fryser snart ihjäl" han hade bara sovit i kallsonger så han klädde sig och vi åt frukost och vandrade iväg till dagis. Idag var det kallt ute så jag tog med overallen till dagis för första gången hittils. I norra värmland kunde det bli upp till 15 cm snö, tur man bor i södra då:)

Som sagt så kom jag inte iväg till skolan idag heller, riktigt synd det men igår kände jag mig bättre än jag hade gjort på ett par dagar så jag var på stan i tio minuter och köpte nougat på marknaden sen åkte jag hem och plockade med disk och lagade mat och det kanske jag inte skulle ha gjort. Enligt Kim ska jag bara ligga på soffan och han ska göra allt, det är ju trevligt i sig men lite trist jag vill ju inta bara ligga ner hela tiden. Men men vi får väl se imorgon ska jag till skolan om så magen går i 1000 bitar jag bara måste så är det bara. Ska redovisa imorgon får väl se hur det går med tanke på att jag inte ens vet vad jag ska säga men det får ordna sig på nåt vis. Min snälla klasskamrat P skulle ringa mig idag och berätta om redovisningen, tur man har förstående klasskamrater.

Igår var jag hos en läkare förresten men han kunde inte berätta nåt som jag inte redan visste. Han lyssnade på hjärtat, lungorna och bebisen sen lämnade jag urinprov och blod för andra gången denna vecka. I måndags låg mitt hb på 104 efter att ha ätit järntabletter i 3 veckor. Så i måndags sa min BM att jag skulle öka dosen till 2 tabletter per dag och igår hade jag höjt mitt hb till 120! Det låter ju helt otroligt om du frågar mig, bra men otroligt. Hur som helst så betalade jag 150 kronor för att få höra att han inte visste var det var för fel på mig, när jag frågade vad jag skulle göra så kunde han inte svara på det, jag får väl forsätta vila sa jag Ja du får väl det sa han. Jag vill ju egentligen gå till specialist mvc men dom vill inte gärna ta emot mig. Så det är väl bara att vänta ut det här och hoppas att det inte är bebisen som krånglar eller att det sätter några spår på bebben det skulle jag aldrig fixa. Kan ju inte låta bli att noja mig liksom när jag mår som jag mår.

Har kommit på jag med att alllt detta kan grunda sig på att det har varit för mycket för mig ett tag nu, all matte och det här med pappa och så. Har ju ändå kämpat i skolan och gått upp tidigt och släpat mig i väg det tar ju på orken. Kanske bara är kroppen som säger ifrån nu. men jag vill ju kämpa jag vill ju inte ge upp, men denna fysiska smärta får även mig att stanna upp ett tag.

Från en sak till en helt annan. Igår såg jag och Kimpa på Prison break och fan vad besviken jag blev. Fy vad jag ogillade denna handlingen. Kan inte skriva vad som hände med tanke på att en del av er som läser ser i Sverigetakt men fan säger jag bara! Nu vill jag (nästan) inte se serien mer! Vill bara hoppa in genom rutan och ge Michael en kram för allt hans kämpande haha. Snygg som fan är han oxå nästan så man storknar i soffan.
 
Nu ska jag nog besvära kära Alex med ett telefonsamtal!:)