Så nära men ändå så borta

Imorgon är det tenta, just nu känner jag bara för att avanmäla mig från den. Har inte pluggat mycket alls och kan ingenting känns det som. Har haft inställningen att gå dit och göra mitt bästa för att se vad jag sen behöver träna mer på inför omtentan sen. Jag vet att man inte ska ha den iställningen, men det har jag. Inte för att vara negativ utan för att jag vet mina kunskaper i matte och vad dom går för. Så jag orkar inte höra från fler håll att jag inte får tänka så eller hur bra det kommer gå för det kommer det inte alls det! Finns inte heller en chans att plugga här hemma. Först var ju Felix sjuk och nu är det Alice tur. Lilla lilla gumman va dåligt hon mår. Hon har haft feber i två dagar nu och snorat har hon gjort i en vecka eller så. Hon har grinat sen imorse. Hon har vägrat att somna fast hon är hur trött som helst. Hon bara gråter. Gav henne välling och lade henne sen i sängen och då låg hon några minuter innan hon grät. Tillslut tror jag hon sov en kvart eller nåt för att sen vakna och gråta ännu mer. Nu när hon fick lite mat så åt hon först för att sen börja tokgrina och sen började hon kräkas och kräktes en massa. Har ringt till läkare men de bad mig ringa till sjukvårdsupplysningen efter fyra så vi kan få en tid på jouren sen för det var fullt nu. Men hon tyckte absolut att någon skulle titta på henne. Kanske har hon oxå ont i öronen? Ibland är hon nöjd för att sen bara på en sekund komma på hur eländigt allt är och börja gråta. Just därför misstänker jag att hon har ont nånstans.

Nu ska jag försöka få till lite sen lunch till mig själv. Felix åt på dagis och Kimpa har en matlåda med kokt kyckling, ris och currysås så jag behöver bara tänka på mig själv.

Återkommer kanske ikväll. Ha det gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0