mariia

Känns som att jag står vid ett vägskäl i mitt liv. Antingen så kan jag gnälla och klaga och lida över saker och ting som är fel i mitt liv eller så kan jag göra någonting åt dom. Det låter självklart som ett enkelt val, klart man ska göra någonting åt det och visst är det så men det är inte alltid så lätt faktiskt. Men jag har bestämt mig för detta jag ska ta tag i mig själv och mitt liv, jag och dom i min närhet ska få må bra. Jag ska bli en bättre mamma och sambo, jag ska inte gnälla i onödan och jag ska vara snällare helt enkelt. Sen ska jag ta tag i min hälsa jag ska inte gå runt som en vandrande bulle, nej bort med godis och socker och in med nyttigheter istället. Mera promenader i vårsolen ja mer av det bra och mindre av det dåliga. Jag ska ha ett mål och mindre delmål och jag ska fanimej ta mig dit! Jag ska klara detta! Jag vet inte hur det ska gå till riktigt men jag ska göra det. Jag har gjort det förr (-11kg) detta var visserligen för snart 2 år sen men har jag gjort det en gång så kan jag göra det en gång till. Jag vill inte se ut så här och jag vill inte känna mig bitter och besviken på mig själv och jag vill inte vara arg längre, jag orkar det inte. Visst är jag ofta en glad skit men samtidigt en arg skit och det är jobbigt framförallt för min sambo som är en av de underbaraste människor jag känner. Han är min stora kärlek och min bästa vän och han är en underbar pappa åt sina barn. Han är alltid snäll och glad och han finns alltid där för mig. Så här är det men annorlunda ska det bli.

Jag satt och streckläste en blogg idag (efter ett tips av faster) och jag kände hur mycket jag har att vara tacksam för. Den här bloggen var skriven av en mamma som förlorade sin fyraåriga dotter i cancer. Man fick följa familjens kamp för denna lilla vackra flicka och tillslut så somnade hon in i deras armar. Det kunde lika gärna ha varit jag, jag kände igen mig lite i hennes liv. Jag har en son i samma ålder och hon var oxå lärarstuderande ja hur som helst detta kan hända vem som helst inte för att man ska tänka så men det kunde ju lika gärna ha varit jag. Så får man och ska man kanske inte tänka. Detta fick mig att återigen inse hur mycket jag har att vara tacksam för som sagt. Jag har två friska, underbara barn en underbar sambo, en mamma och en bror, en härlig svärfamilj, ett hus, en jäkla massa underbara vänner och en plats på ett universitet där jag utbildar mig och trivs att vara, 3 rara söta katter ja listan kan göras lång. Jag har det helt enkelt jäkligt bra här i livet och jag trivs med det mesta. Just därför blir jag så trött på mig själv när jag sitter och gnäller över skitsaker (visst kan man göra det ibland men man kan inte göra det till en livsstil). Som sagt nu är det nog med denna självömkan. Jag har nyckeln till min egen lycka och jag ska ta tag i saker och ting. Saker som att gå ner i vikt, skaffa mig ett körkort mm. Nu jäklar gäller det! Just nu känner jag motivation och jag hoppas innerligt att det håller i sig.

Påsken har varit bra hur som helst har varit hos mamma och bror och ätit och där hade påskharen gömt 2 ägg till Felix sen knallade vi hem efter en massa mat och efterrätt och när vi kom in på våran uppfart så stod våran ytterdörr öppen! Det var lite obehagligt och jag och Kim gick in och kollade om allt såg ut som det skulle och det gjorde det. Vi måste ha glömt att låsa dörren men inte var den öppen när vi gick. En förklaring kan vara att Felix kompis varit här och plingat på och sen öppnat dörren för att titta om vi var hemma eller så har den blåst upp eller nåt tredje alternativ jag vet faktiskt inte. Kallt var det när vi kom hem iaf eftersom det var skitkallt ute igår så det var 16 grader i köket när vi kom in. Pojkarna hämtade ved ute i boden sen tände Kim en brasa som vi satt och värmde oss vid. har inte eldat på närmare ett år vilket i sig är knasigt när det är så mysigt samt att Felix älskar när vi eldar och en massa ved har vi oxå så nu får det bli skärpning med detta med. Får elda några ggr till innan det blir för varmt ute.

Idag är Kim borta och jag är hemma själv med barnen och det har inte blivit mycket av denna dagen, vi har mest lekt och tagit det lugnt. Ska ta tag i städningen snart (jag ska ju ta tag i saker numera) sen blir det till att vika en massa tvätt, kläderna börjar ta slut i garderoberna. Linda ringde nyss och hon tittar förbi en sväng sen och då vore det trevligt med lite mindre damm i hörnen.

Vill passa på att tacka för alla fina kommentarer jag får av olika människor hela tiden, det är väldigt trevligt.. Det finns folk som skriver en kommentar och sen finns det såna som läser min blogg dagligen i 5 år (ja ni läste rätt 5 år) utan att någonsin skriva en rad, rätt dåligt faktiskt om jag får säga det själv. Jag har massa läsare varje dag och vet vilka de flesta av dom är sen har jag folk som läser som inte alls känner mig men som hittat hit genom en vän eller så och det gör mig inget att ni inte kommenterar men ni som faktiskt känner mig och vet vem jag är och läser varje dag för nyfikenhetens skull utan att någonsin lämna ett spår av er skriv gärna en kommentar nån gång. Eller gör det inte välj själv men jag måste ändå säga att det är rätt dålig stil av er men om ni mår bra av det så please carry on!

Det sista var negativt gnäll jag erkänner. Mindre sånt men var tvungen att passa på bara:)

Nu sätter jag punkt här och tar mig i kragen. Ha en trevlig söndag!