mariia

Dramatisk rubrik kanske, men det är precis så det känns. Vill bara lägga mig ner i sängen och gråta. Hade en jobbig dag i skolan. Vi satt i studiegruppen och planerade inför alla uppgifter vi ska göra. Nu har dom kommit fram till att vi ska göra en uppgift för sig först för att sen kolla igenom alla och sen dela upp det igen och göra ett arbete till för att sen få ihop allt och göra ett tredje (alla samma arbete alltså). Så i helgen är det tänkt att jag ska läsa bok och skriva diskussionsfrågor, räkna 100 mattetal och skriva ett mindre arbete. Det är tufft att gå i skolan det är jag medveten om. Men ska det behöva vara så här? När ska man ha chans att ha ett liv? Sen är det inte så lätt att få tid och ro till att plugga heller. När jag kommer hem är det så mycket annat som ska göras. Nu är ju Kimpa hemma som tur är. Men jag vill umgås med barnen. Sen är det inte lätt att få lugn och ro heller. Skulle behöva ha en våning till i det här huset så jag kunde smita undan lite. Just nu skulle jag mycket hellre ha ett jobb att gå till och sen gå hem och vara ledig och sen tjäna pengar. När vi är i skolan så känns det mest som att vi lallar och sen åker man hem och får slita som fan. Åkte hem från skolan med Tina och hennes klasskamrat i bil, det var väldigt snällt. Sen mötte jag upp Kimpa och barnen för att åka till Maxi och handla. Kim hade dåliga nyheter till mig. Det är väl egentligen allt det här handlar om. Ville bara börja gråta. Gick runt på Maxi med tårar i ögonen. Varför händer allt på samma gång för?? Blir tokig snart. Men det här ska ordna sig så klart, det kommer det att göra. Fick i samma veva gå in på posten för att skicka tillbaka ett paket och blev så påmind om pappa därinne. Det är ju han som ska ta hand om mina postärenden så har det ju alltid varit. Han tog ofta med mig dit när jag var mindre. Han jobbade ju där. Fick hålla tillbaka tårarna och bita ihop. Jag saknar honom, jag saknar honom jättemycket. Fan!

Vad skulle man göra utan sin familj? Man kan inte låta bli att le trots att det är jobbigt. Underbara barn, underbara Kim. Tur man har er. Imorgon ska Kimpa ta med barnen till Mariestad och hälsa på farfar på jobbet så jag kan få lugn och ro och få plugga ifred. Ska även ringa en massa samtal för att se om det här går att fixa på nåt sätt.

Nu ska jag laga mat ihop med Kim, sen tar jag kvällen och börjar om på nytt imorgon igen.