mariia -

Att vara mamma

Som mamma vill man skydda sitt barn. Det börjar redan i magen, man klappar på magen och man ser till att sköta sin kropp för det ofödda fostrets skull. Sen när barnet är fött så vaggar man, vyssjar och matar. Man tar hand om sitt barn och ger det all sin kärlek. När barnet börjar förskolan så pratar man med fröknarna och förhör sig om hur det går. Man vill ju att sitt barn ska ha det bra. När barnet börjar skolan förlorar man lite av sin makt. Man kan inte längre höra sig för hur barnet har det i samma utsräckning. Det är livets gång men ibland känns det jobbigt. Men man frågar sitt barn hur det varit i skolan och vad som har hänt. Har man tur så informerar barnet en som förälder. Man måste fråga, man vill ju veta att barnet har det bra. Där är vi nu. Felix går i en klass med en del kaxiga killar han själv inkluderad. Det är mycket attityd och man ska gärna vara matcho. På ett sätt kan jag tycka synd om pojkar. De har ibland svårt för att leka och knuffar gärna på varandra och interagerar på det viset med varandra. Idag kom Felix hem och sa att de retade honom nästan varje dag. Jag frågade vad dom retade honom för och vem det var som retade honom. Han svarade att de brukar fråga honom om han vill slåss med dom och säger han då nej så retar dom honom och säger att han är en fegis. Eftersom Felix är så förtjust i Alfons Åberg så refererade jag till den boken där Alfons berättar om att han inte vågar eller vill slåss. Jag sa att det är bra att han inte vill slåss och att det är modigt att man kan säga att man inte vill slåss. Och att han skulle strunta i killarna som sa att han var fegis för det vet han ju att han inte är. Jag sa oxå att jag var stolt över honom som inte ville slåss med kompisarna. Sen på fritids hade en kompis sagt att han och hans kompisars borg var ful och att han skulle förstöra den. Då förklarade jag att den här kompisen förmodligen var avundsjuk på deras fina borg och att han antagligen ville vara med och bygga och leka han med. Jag gav även förslaget att han kunde fråga kompisen om han ville vara med nästa gång.

Med det här menar jag inte att det är synd om Felix på nåt vis. Så här är det i barnens värld, det är vardagsmat. Det är tufft och det är synd tycker jag. Man får inga poäng för att man försöker vara en bra mamma men gudarna ska veta att man gör sitt bästa, dag som natt. Man försöker se till att barnet har det så bra man nånsin kan. Man köper fina kläder och man packar matsäckar efter bästa förmåga. Som idag när Felix var i ishallen så hade han med sig en risifrutti och den åt han med fingrarna. Han hade ingen sked sa han. Men det hade han givetvis, den låg i påsen men han tittade inte efter den, Felix i ett nötskal det. Man skyddar sitt barn och det kommer man nog aldrig upphöra med att göra.

Det är viktigt att barnen vet hur man ska bete sig mot andra. Man ska respektera varandra och ens olika egenheter. Man måste jobba med värdegrunden när barnen är små. För tar dom inte tag i det här nu så blir det ju svårare. Det är lättare att tala en sexåring tillrätta än t.ex en tioåring. Och vi vuxna får aldrig glömma bort att vi är barnens vägledare och att vi är förebilder hela livet ut.