mariia

Nu har Kim tagit med sig sitt simkort till jobbet så att han kan vara tillgänglig hela tiden. Det här har såklart att göra med kommande förlossning. För där kommer jag inte undan inte, utan snart är det dags för förlossning. Tanken är lockande men samtidigt lite skrämmande. Jag älskar förlossningar och tycker att det är en häftig upplevelse och är inte rädd denna gången. Men ändå är det lite skrämmande, man vet ju inte riktigt hur det kommer att gå. Hur ont man får, hur lång tid det tar mm. Men värst är allt omkring, allt praktiskt som ska ordnas. Vem tar barnen? Hur löser man allt omkring. Första gången vi åkte iväg var Kims lillebror här och tog hand om katterna, förra gången var Felix hos mormor och morbror och sov över. Den här gången är det två små troll som ska ha någonstans att vara. Och att ens lämna dom för att åka iväg, det ger mig lite ångest. Och det allra värsta är nästan om man tvingas att ge sig av mitt i natten. Kommer ihåg när vi skulle få Alice då förvarnade jag Felix och sa att om vi inte är hemma imorgon när du vaknar så är vi och föder bebisen. Han hoppades alltid att vi skulle vara hemma. Och förlossningen drog igång på morgonen som tur var.

Jag har varit med om två olika förlossningar. Den ena då jag hade så mycket smärtlindring när jag födde att det knappast kändes men då jag hade väldigt ont efteråt. Och en då jag födde nästan utan smärtlindring och hade rejält ont under förlossningen i samband med alla värkar men där jag efteråt inte kände ett dugg. Den sista är att föredra tror jag så jag känner mig lugn. Men dessa eftervärkar dom var hemska sist och lär bli värre ju fler barn man får. Och amningen det är en sak för sig. Jag har ammat båda mina barn och kommer att amma det tredje med såklart. Men fan va ont det gör! Jag frågade min BM sist varför ingen talar om att det gör så ont att amma. Hon sa att det gör dom, men det har dom aldrig sagt till mig.

Nu är det här säkert lite olika men för mig har det gjort så jäkla ont att amma den första månaden. Det gör så ont när den underbara lilla bebisen ska suga tag så man nästan vill skada det lilla livet som ligger brevid. Det gör man såklart inte men det gör så ont, så förbannat ont! Det är kanske är en av anledningarna till att en del mammor ger upp amningen fort vad vet jag? Jag har fått bitit i kudden så har Kim fått lagt till barnet bara så att jag kan förbereda mig på den smärtan som väntar. Och då har jag ändå inte haft några sår, eller så men ändå gör det så ont.

Nu blev det mycket förlossning och sånt på en gång. Men alltså jag är snart där så det är ett högst aktuellt ämne för min del. Vad jag vill säga är att det är idag 15 dagar kvar till beräknad förlossning och jag känner mig inte riktigt redo. Har inte handlat allt till bebisen, inte packat väskan, rakat benen eller fixat med barnvakt. Det här ska jag styra upp snarast. Men jag tror inte det blir nån förlossning förrens datumet gått ut, det gör jag inte. Men en del av mig är mer än redo att få ut den här lilla krabaten. Tänk att få en fungerande näsa igen och framförallt en underbar bebis!