mariia

Eller inte! Min stackars Lukas har blivit sjuk. Han började nyss gasta för sitt liv inne i sovrummet. När jag kom in märkte jag att han var snorig och kändes varm. Gav honom nässpray och en supp. Han skrek som om kniven satt i honom. Men tystnade för att sen börja om. Just nu sover han. Men jag vet hur natten kommer att bli. Inte lätt att vara liten och sjuk. Alice börjar oxå bli snorig och kändes lite varm faktiskt. Så imorgon kanske det är sjukstiga här hemma. Tråkigt eftersom vi tänkt ha kul med kidsen på lördag när Kimpa är hemma igen. Men blir de sjuka så blir de. Man får kurera och ge medicin och spray och vänta ut skiten. Igår hade jag rätt ont i halsen men det försvann som tur var. Än så länge inga vattkoppar, so far so good.

Jag vet att jag har en ganska ickecharmig sida. Jag är lite av en miss know it all aka besserwisser! Jag gillart inte själv men egentligen så menar jag inte att smittra mig över folk eller visa hur bra jag är. Utan jag vill ge råd och försöka hjälpa. Fast det kanske inte verkar så. Jag ser folk som gnäller på FB över hur jobbiga deras läggningar är. Barnen somnar inte och de får ligga brevid i 1-2 timmar ibland. Här hemma funkar läggningarna prickfritt och det är så jäkla skönt för det tar bort mycket stress och gör det möjligt för mig att vara ensam som nu. Jag menar inte att besserwissra mig men jag vill försöka hjälpa dem. Jag vet att det blir vad man gör det till som förälder (iaf mesta delen.) Krånglar man till det så blir det krångligt. Jag börjar med att varva ner dem så gott jag kan. Vi går och gör toabestyr (Alice) sen får hon nattblöja och välling i sängen. Jag läser en bok om hon vill sen så säger vi godnatt. Sen sover hon. Samma sak med Lukas. Han får pyjamas, ny blöja och sen välling. Sen är det tyst. Samma sak med Felix, ingen blöja eller välling dock haha men bok om han vill och sen godnatt. Samma sak när Lukas vilar middag. Då lägger jag bara ner honom och går därifrån. Sen får jag räkna med att gå in och lägga rätt honom och ge nappen nån gång ibland men inte mer än så. Mina barn accepterar det här för att dom är vana med det. Jag har gjort på samma vis sen de var bebisar. Felix kunde vi krångla lite mer med under en period, han var lite av en försökskanin. När vi fick Alice visste vi exakt vad man inte skulle göra. Anledningen till att jag tycker synd om de här föräldrarna är för att jag själv vet hur frustrerad jag hade blivit. Jag hade blivit fullkomligt galen om mina barn hade så svårt att somna. Man är slut som artist på kvällarna och vill bara att de små liven ska somna så man kan få egentid och själv få ta kvällen. Och barn som inte somnar. Ställ lite krav. Visa att nu vänder vi den här trenden nu ska du somna lilla vän. Det är tryggt att somna, vi finns utanför men somna det får du göra själv. Sen får det bli lite gråt, det går över. Ge det en vecka eller så. Var bestämd men lugn. Sen vet jag att det inte funkar på alla barn. En del är särskilt envisa, som min kompis dotter som kräktes i sängen av ren ilska/frustration när hon blev lämnad där. Nu är ju Alice sån att hon hade gärna fått oss att kämpa här på kvällarna. Hon gör sina tappra försök att ta över den här familjen. Försöka duger haha!

Förlåt om jag är en big pain in the ass. Jag vet inte allt, men det här med barn och sömn det vet jag iaf lite om. Jag är ju lite av en rutinhora som ni vet.

Säg gärna emot mig om ni vill. Jag kan ta både ris som ros!