Homeparty!?

Upplever just nu höjden av fräckhet. Eller nu tog jag nog i lite, precis som jag brukar. Men ändå ordet fräckhet passar verkligen in. Har en bekant som tjatar på mig om homeparty. Hon har skickat meddelande på såväl Facebook som sms. Jag är en dålig människa för jag har inte svarat så jag får väl egentligen skylla mig själv. Hur som helst den här tjejen vill ha ett homeparty hemma hos mig för partylite. Hon har skrivit att hon vill komma nån gång i november och tända lite ljus här och så kan jag bjuda hem några kompisar. och nu fick jag ett sms igår om att hon vill veta när partyt ska vara eftersom hon ska skicka in papper och måste då ha ett i november. Om jag vill ha ett party kan jag väl höra av mig själv. Jag har ingen möjlighet att köra ut min sambo och barn en vardagskväll för att ha ett party och mitt hus är litet och jag har nyfikna kids. Sen har jag ingen större lust faktiskt. Inte mina vänner heller skulle jag tro. Alla är vi upptagna på ett eller annat sätt. Den här tjejen har bjudit in mig på tre partyn på kort tid vissa med bara några timmar notis bara för att få ihop folk. Det är ju bra om hon vill jobba extra med detta men då kanske man ska ha ett nätverk eller få andra som själva vill ha party och inte pracka på någon man knappt känner skiten.

För nåt år sen eller två så hade jag ett Cosmopharmaparty här hemma. Försäljaren var en big pain in the ass och skulle pracka på alla mina kompisar egna partyn. Men de ville inte men hon gav sig inte. Utan tog upp sin kalender och började skriva. Så säg mig när ska jag komma hem till dig?? Mina vänner var tvugna att säga ifrån hur många ggr som helst innan hon fattade att det bara var att lägga ner. Jag fick skämmas. Fräcka kärring.

Ja det här med homepartyn har jag en del hatkärlek till. Det ska vara frivilligt om inte annat. Har bara haft två partyn här hemma förut. Ett sexparty med alldeles för många gäster och ett Cosmopharma med allt för få haha. Men frivillga det var dem.

Nu har jag gnällt klart. Jag får helt enkelt bara skicka till henne och säga nej. Eller vara Maria Röös och säga ja trots allt. Men då får det bara bli ett litet då hon får tända några ljus för mig och kanske några vänner (ingen ska känna sig tvingad att komma) och både man och barn kommer att vara hemma så det så!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0