Monster

Lukas är ett smart barn. Han sover bort sjukdomar. Så även denna gång. Han sov en lång stund och nu är han bättre. Febern har inte inverkat på hans aptit heller vilket den ofta gör när barn är sjuka. Han mumsar på som vanligt. Bakade scones åt barnen till mellanmål. Felix åkte iväg till en kompis men de andra åt som bara den. Alice har väl aldrig ätit så mycket smörgås i sitt liv. Men det är bara kul!

Annars är det en ganska långsam dag här hemma. Kim skulle åka till Karlstad och se på bio men han kom på att det nog inte är så lätt att finna parkeringsplats idag. Det var ju kul att de tog ett guld igår. Men jag har aldrig hållit på Färjestad. Nu bryr jag mig inte längre och glädjs med dem.

Nu har min goa dotter förvandlats till ett monster. Det är givetvis mitt fel som inte sysselsatt henne tillräckligt bra idag. Hon började redan innan fem imorse när hon skrek som besatt på sitt rum. Jag gick in och hon sparkade och skrek på mig. Men jag fick henne att tysta som alltid. Kim frågade mig hur jag gick tillväga. Jag tar upp henne i famnen och vaggar henne lätt. Det tar några sekunder sen lugnar hon ner sig. Tänk man vet hur man ska lösa allt. Man vet vad som triggar igång ilska hos barnen och vad som funkar att avleda och trösta. Ja nog är vi expert på våra egna barn alltid. Tur är väl det!

Annars har jag känt mig lite irriterad idag. Tycker att folk är lama och det stör mig. Var ju på möte igår och vi blev bara tre personer. Folk kunde inte ens svara på inbjudan. Så nu får jag göra flera personers jobb. Samtidigt såg jag hur de lämnade sina barn på fritidsgården så inte var de upptagna inte. Suck! Men så är det alltid. Det är ju hemskt jobbigt att behöva offra sig nån gång. Men allt vore ju lättare om man hjälptes åt. Då blir det mindre börda för en person och ingen behöver slita ut sig. Medmänsklighet? Men när Felix kompis mamma kom och hämtade upp Felix berättade hon om den i allra renaste form. Hon hade åkt bil med sin son och kört på en älg. Tala om chock! Jag fick tårar i ögonen bara hon berättade detta för mig. Hon hade inte behövt göra något alls. Folk som stannade hade ringt och de hade tröstat sonen. Han var oxå mycket chockad och det han kom ihåg sen var alla snälla farbröder som hade tröstat honom och hjälpt dem.

Sen ringer dem till mig och vill att jag ska ringa runt och fråga vad andra föräldrar anser om att försöka ansöka om friskola. Ibland får man lida för att man kan tala för sig och att man tar plats haha. Samtidigt så är det roligt att ha saker att göra. Men att engagera sig för en ny skola blir det inget med. Jag ser hellre att politikerna bara tar ett beslut så vi alla vet vad vi har att förlika oss med.

Nej nu ska jag ta tag i min illbatting. Nu är hon förbannad. Ska ta sönder saker och slå lillebror i huvudet.

Herre ge mig styrka. I´m gonna fuckin need it!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0