mariia -

Zarah

Jag sa ju att det var en riktig skitdag och det hade jag rätt i. Kim kom iväg till Karlstad. Sen ringde han och sa att det var illa med Zarah. De hade lyssnat på henne när hon kom in och sa att de ville röntga henne på direkten. Det gjorde dem och beskedet var inte bra. Hon hade vätska i hela lungorna. De såg inte ens hjärta eller andra organ allt de såg var vätska. Hon hade endast en liten luftficka så hon kunde andas. Därav hennes häftiga andning här hemma. Så Kimpa ringde mig som sagt och sa att de hade bett honom ta ett beslut direkt. Det fanns en chans att försöka rädda henne med drän och dygnet runt bevakning och intensivvård. Men det sa vi nej till. Hon led och oddsen var ändå väldigt dåliga sa veterinären. Och de visste inte vad vätskan berodde på. Om det var ett virus var det i stort sett helt kört. Men det var det ändå. Så Kim gick in igen och de lät henne somna in men kunde inte söva henne för det hade varit mer plågsamt det hade hon inte klarat av så de satte en port på henne. Så nu fick hon somna in min lilla snutta.

Det värker lite i hjärtat och jag blev väldigt ledsen när Kim ringde till mig. Vi är så glada att vi valde att behålla Cocos. Han är så lik sin mamma (Zarah är ju kattbebisarnas mamma, en renrasig perser med stamtavla). Han har hennes färger och ett underbart sätt. Han är världens bästa och finaste katt, han är verkligen det. Kimpa och han har en del trix för sig och han har lärt sig att hoppa upp på Kimpas ben på komando och sen klättra vidare upp i famnen. Hur som helst så var det skönt för henne att få vandra vidare. Men vi är chockade här hemma. Vi trodde aldrig att det var så här illa. Inte i närheten. Zarah var inte ens tre år gammal så man hade ju räknat med att ha henne kvar ett tag till. Däremot har vi ju funderat fram och tillbaka på att avliva Diza (katten som har klöst barnen och är arg på alla andra katter). Livet är lite orättvist ibland.