Rappakalja mitt i natten

Har ni tänkt på vad alla ursäktar sig hela tiden? Var hemma hos en kompis för några dagar sen och hon ursäktade sig hela tiden. För allt! Vad det än var så ursäktade hon sig. Jag försökte peppa och sa att kära du tänk inte så och jag gjorde minsann likadant och så här var det för mig när jag var med om samma sak, jada, jada, jada. Sen berättade jag om saker som jag gjort dåligt som jag alltid gör. Idag var jag med om samma sak en person ursäktade sig igen. Påtalade detta för Kim som upplyste mig om att jag minsann var likadan. Jag ursäktar mig tydligen jämt när någon är här.

Varför håller man hela tiden på så här? Är det för att man jämför sig med alla andra och vill ursäkta det man gjort dåligt, inte hunnit med eller inte orkat mm? Är det typiskt kvinnligt? Det kan jag faktiskt tro att det är. Man ska vara snygg, smal, en bra mamma, en villig fru. Man ska kunna allt! Och sitter gärna sen på Fb och uppdaterar sin status om allt man lagat, städat eller liknande.

För några år sen när jag pratade med mina vänner och berättade att jag städat så berömde de mig alltid. Det var särskilt två stycken som hela tiden gjorde det. Jag reagerade på det då med. Det var snällt av dem med varför gjorde de det? Alla städar vi ju mer eller mindre hela tiden, man har ju inget val tyvärr. Samma sak när jag bakar nåt så brukar jag få beröm av andra tjejer. "Nej men inte behöver du baka jag köper med nåt". För mig är det aldrig nåt problem att baka jag gör det gärna. Att plocka disk bekommer mig inte längre men att städa slipper jag gärna. Men alla gnetar vi på och kämpar med hus och hem och barn. Kan vi inte bara sluta ursäkta oss för allt? Som jag brukar säga när det kommer till det här med att vara förälder. Man kan inte vara på topp jämt, man kan inte ge barnen allt men så länge det mesta är bra så kan man gå med huvudet högt och utan dåligt samvete. Man kan inte vara bäst på allt och det behöver man inte heller. Men man behöver väl inte heller jämt ha bekräftelse på det man gör eller gör man det? Jag ska ju inte snacka som siter här och skriver hela tiden. Jag skriver för min del men om nån kommenterar det jag skriver och speciellt ger mig någon form av komplimang så blir jag glad som en unge på julafton.

Bekräfta mig, se mig, beröm mig. Som ett litet barn.

Vet egentligen inte vad jag vill med detta inlägg. Det var mest en reflektion jag gjort! Någon som håller med eller tycker annorlunda?

Kommentarer
Postat av: Anna

Hahahaha....

Blir full i skratt när jag läser detta (kanske igenkänningsfaktorn som blinkar rött) Ja varför håller vi på så egentligen?

Med en del personer gör man det mycket (ursäktar sig) och med andra kan man slappna av och vara sig själv, ta mig som jag är! Det är de människorna man mår bäst med, där man kan vara sig själv. Men det borde duga åt alla, eller hur?

Värt att fundera på...

Kram

2011-07-31 @ 13:01:38
URL: http://annaochlivet.blogspot.com/
Postat av: Maria

Ja men eller hur gör man det ibland? Jag håller med dig fullkomligt. Man känner varandra så väl att man inte ens bryr sig om att ursäkta sig.



Stor kram på dig!

2011-07-31 @ 20:11:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0