Hjärtat blöder

Vet ni vad som är bland det värsta jag vet? När barn är ledsna. Och nu menar jag inte när de ramlat och slagit sig. Det är ju oxå ledsamt men jag talar om besvikelsen och smärtan som de upplever då och då. Kan ta ett exempel. Felix ska iväg på ett kalas idag. Och så ringer en kompis och frågar mig om Felix vill följa med honom på en sak idag han säger att de kan hämta honom sen. Jag får tacka nej och samtidigt tacka för det snälla erbjudandet och säga att det blir fler ggr. Åh vad jag lider! Samma sak när Felix lekte med T varje dag så ringde en kompis varje dag och frågade efter honom och åh vad jag led. Samma sak när barn inte kan eller får åka iväg på något som resten av skolan ska på. Som detta läger i Däldenäs t.ex barn som är ledsna och inte får vara med om allt det roliga som alla andra ska få uppleva. Kunde jag skulle jag ansvara för alla barn så att de fick vara kvar. Igår när jag och Charlie gick hemifrån så började hennes son att gråta och som han grät och ville med oss. Det kändes som att hjärtat gick i bitar bokstavligt talat. Jag kommer så väl ihåg känslan från när jag var liten och var besviken. Den har etsat sig fast i minnet och jag kommer aldrig att glömma bort den.

Här hemma är alla välkomna. Ibland kan Felix ha flera kompisar här och det kan vara fullt ös men jag skulle aldrig säga nej till någon. Jag lagar gladeligen lunch och mellanmål till dem alla varje dag. Barn ska leka och de ska få ha roligt. Det får gärna vara öppet hus. Det finns inget bättre än barn! Nu menar jag inte att man ska skämma bort barn eller att jag tycker synd om barn som inte får sitt favoritlego. Utan det handlar om upplevelserna. Jag kan sitta hemma och vara arg på folk som inte ställer upp på sina barn. Vi har folk i närheten som inte ens låter sina barn leka med kompisar. De får inte gå på kalas eller vara med på lucia på skolan eller nåt sånt.

Kan någon tala om för mig hur en sån förälder tänker?

Nu ska jag slänga ut barnen här. Har fyra barn som springer runt och skriker och jagar varandra. Mycket lyckliga men det spårar snart ur. Fina små pruttar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0