Pain

Det här med att hålla en av fyra katter inne var ingen höjdare alls. Vi låste luckan för utgång men de kan komma in som de vill. Vaknade säkert 10 ggr inatt av att någon stod och bonkade på luckan. Sen vaknade både Lukas och Alice och imorse kom Alice in och sparkade på mig klockan sex när jag precis somnat om. Men idag verkar det som att Cocos accepterat sitt öde. Men fy för kattlåda säger jag bara. Han sprätte ut grus överallt, halva lådan utanför. Tur det är tillfälligt.

Har haft väldigt ont idag. Tog en långpromenad med Kajsa och när jag kom hem gjorde det ont. Låg ner i Felix säng och vilade efter lunchen. Sen var det kört, kom knappt ner. Haltade iväg till dagis och hämtade Alice. Att vända på kroppen går knappt. Känns precis som foglossning faktiskt. Exakt som det! Men jag ska fortsätta gå, det går ju bra det är ju mest efteråt det gör ont. Svårt att bli av med fettdepåer genom att sitta på röven liksom.

Idag kom Felix hem med en sak som gjorde mig så ledsen. Barn kan verkligen vara grymma. Det är så ledsamt att se. Pratade med Felix och sa till honom att man behöver inte tycka om alla. Men man får aldrig vara elak och mobba/reta någon för det. Detta var han helt med på. Det var inte han som hade varit dum alltså, utan en annan kille. Jag mailade till deras fröken. Vill inte vara en besserwisser eller skvallerkärring men jag tyckte att hon behövde få reda på det här. Det är lätt att missa såna här saker. Jag är väldigt noga när det kommer till såna här saker. Jag pratar värdegrund med Felix dagligen. Pränta, pränta, pränta. Han har ett stort hjärta min son. Kim hade namnsdag i söndags och frågade på skoj vart alla hans presenter var. Felix går iväg en stund och kommer tillbaka med pengar från sin plånbok. Det var allt han kom på att ge. Sen igår hade han en pezgodis kvar i sin gubbe. Då gick han och frågade både mig och Kim om vi ville ha den sista. Fast han säkert ville ha den själv. Samma sak på dopet i lördags. Vid ett tillfälle fick alla barn komma fram. Då tog Felix hand om Alice där framme och höll henne i handen och såg till att hon satte sig på en pall när prästen bad om det. Jag är löjligt stolt över honom ska ni veta!

Idag går mina tankar till våra kompisar som tvingats säga adjö till sin fina hund. Det är så ledsamt. Jag älskade den hunden! Mycket på grund av att han påmninde så om mammas Lukas. ♥ Men han har det bra nu och studsar runt i sin hundhimmel fina lilla vovven.

Nu ska jag pallra mig iväg och se på Desperate! Pöss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0