The more I try the less it´s working, cause everything inside me screams no
Tycker att saker och ting är lite sega just nu. Rent allmänt och här hemma. Barnen bråkar väldigt mycket. Felix har tråkigt och är på sin lillasyster och hon är inte sämre hon. Bråkar alla chanser hon får och ska bestämma över hela familjen tror hon. De är inte ifrån varandra heller utan det är som att de söker upp varandra och tar varje chans de kan för att få till en konflikt. Hela tiden mer eller mindre! Hon får vansinnesutbrott och alla måltider blir numera en kamp. Det är som att hon gått tillbaka i åldern. För ett tag sen tyckte jag att hon mognat så och blivit så klok och nu är det som bortblåst. Samma sak när hon ska kissa kvällen, hon vägrar och ställer till jordens scen. Bråk om allt! Samma sak när jag lämnar henne på förskolan. Hon blir arg när kompisarna kommer och vill leka med henne. Samma ska när personalen tilltalar henne. Det går hon överhuvudtaget inte med på. Klä på sig ska hon inte heller göra längre. Hon är trotsig som bara den.
Känner att jag är i en fas där jag inte orkar med henne just nu. Eller ja givetvis gör jag det men jag känner att det tar mycket och jag har inte riktigt tålamod. Och det är jobbigt för henne oxå givetvis, ännu värre säkert och hon är trött innan sju varje dag, helt slut. Däremellan är hon underbar, helt fantastisk givetvis. Charmig, söt och säger roliga saker så man skrattar högt. Idag kallade hon Kim för unge herre och igår fjärtade hon och frågade om jag hörde nåt, jag sa nej. "Mamma ibland pratar mina pruttar väldigt tyst".
En annan sak som är jobbig är att man märker på folk man kommer hem till eller som kommer hem till oss att de tycker att det är jobbigt. Med alla barnen eller snarare intesiteten och ljudnivån. Folk utan barn är egoistiska och förstår inte. De är vana med lugn och ro. Givetvis är det så, men det är ändå jobbigt när man istället för att stötta och hjälpa till förmanar barnen och ger blickar mm. Jag kan oxå tycka att det är jobbigt när barnen är intensiva men de är bara barn och det finns ju anledning till att det är så. De vill visa sig, ha uppmärksamhet, vara i centrum så är de, iaf mina barn. Det är inte kul att trippa på tå och känna sig till besvär för att barnen är med. De är små så kort tid, låt det vara som det är. Därför känns det just nu skönt att hänga med folk i samma situation. Som när vi var hos Linda igår. Barnen röjde och lät men det gjorde dem alla och där är vi alla vana att det är så. Det får vara så. Barnen får låta och det får vara rörigt för det är så det är att ha barn!
Om två veckor ska jag ta med mig några tjejer och åka ner till Göteborg en helg. Det ska bli fantastiskt, jag behöver det. Jag ska tanka lite mammaenergi! För även om jag tycker att det är helt fantastiskt att vara mamma så är det även jobbigt. Man ger allt hela tiden, man står ständigt tillbaka och det är ett heltidsjobb. De här andrummen man får på eget håll är guld värda. Och det står jag för till 100%. Och nej jag skäms inte minsta gnutta för det. Jag är mamma men jag är också människa!
Puss på er!
Känner att jag är i en fas där jag inte orkar med henne just nu. Eller ja givetvis gör jag det men jag känner att det tar mycket och jag har inte riktigt tålamod. Och det är jobbigt för henne oxå givetvis, ännu värre säkert och hon är trött innan sju varje dag, helt slut. Däremellan är hon underbar, helt fantastisk givetvis. Charmig, söt och säger roliga saker så man skrattar högt. Idag kallade hon Kim för unge herre och igår fjärtade hon och frågade om jag hörde nåt, jag sa nej. "Mamma ibland pratar mina pruttar väldigt tyst".
En annan sak som är jobbig är att man märker på folk man kommer hem till eller som kommer hem till oss att de tycker att det är jobbigt. Med alla barnen eller snarare intesiteten och ljudnivån. Folk utan barn är egoistiska och förstår inte. De är vana med lugn och ro. Givetvis är det så, men det är ändå jobbigt när man istället för att stötta och hjälpa till förmanar barnen och ger blickar mm. Jag kan oxå tycka att det är jobbigt när barnen är intensiva men de är bara barn och det finns ju anledning till att det är så. De vill visa sig, ha uppmärksamhet, vara i centrum så är de, iaf mina barn. Det är inte kul att trippa på tå och känna sig till besvär för att barnen är med. De är små så kort tid, låt det vara som det är. Därför känns det just nu skönt att hänga med folk i samma situation. Som när vi var hos Linda igår. Barnen röjde och lät men det gjorde dem alla och där är vi alla vana att det är så. Det får vara så. Barnen får låta och det får vara rörigt för det är så det är att ha barn!
Om två veckor ska jag ta med mig några tjejer och åka ner till Göteborg en helg. Det ska bli fantastiskt, jag behöver det. Jag ska tanka lite mammaenergi! För även om jag tycker att det är helt fantastiskt att vara mamma så är det även jobbigt. Man ger allt hela tiden, man står ständigt tillbaka och det är ett heltidsjobb. De här andrummen man får på eget håll är guld värda. Och det står jag för till 100%. Och nej jag skäms inte minsta gnutta för det. Jag är mamma men jag är också människa!
Puss på er!
Kommentarer
Trackback
