mariia

Igår var jag på seans! Det var min första och jag hade inga förväntningar på den men ändå så kändes det lite i magen när jag satt där. Efter ett par besök så börjar hon beskriva en man med stor mage, humor, en som som stod i uppmärksamhetens centrum, intelligent, lämnade mycket böcker efter sig, gillade att ta en whiskey och hon såg honom framför sig sittandes i en fotölj. Att det fanns en kvinna som inte mådde så bra som vi skulle ta hand om. Pappa mitt i prick enligt mig tyvärr sa hon även att han dog av hjärtat och hade svårt att andas. Det gjorde ju att det var två till som kände igen sig. Jag vet ju inte deras kriterier men de jag hade stämde in till 100%. Men en annan kvinna tog honom till sig och jag insisterade på att jag kände igen honom. Men då blundade hon och så fick jag en annan beskrivning som var riktad mot mig. Då sa han att det inte finns så mycket böcker kvar och att jag kan ha dem som inredning och ställa blommor på mm (typisk pappaskämt), och att han ville ha barnbarn vilket jag funderade över kändes som att hon slängde ett tröstpris min väg. Eller om man ska tolka det som att han ville vara med (dog när Alice var inne på jäsning). Sa att han visste att det kommer (Magnus ska ju bli pappa igen). Men sen var hon inne på nåt som fortfarande var inriktat på mig men då började en kvinna bakom mig börja bekräfta så det blev lite snurrigt. Men det stämde in så sjukt bra. Vi är inne på att hjälpa mamma att röja bort alla pappas böcker, de tar upp halva vardagsrummet. Det är minst fem stora fulla bokhyllor med böcker. Och pappa var så intelligent, han kunde man aldrig dra kluringar för, han tog dem direkt och påläst som satan. Önskar att jag kunde ha fått hans intelligens och kunskap. Men icke, men jag har mycket från honom ändå. Åh vad jag saknar honom!

Ibland kan jag tro att det kanske var pappa som var där och hälsade på, men i så fall första beskrivningen som passade bäst. Men man kan ju inte veta och flummigt var det ju. Jag tror på sånt där, jag är väldigt spirituell av mig. Men kritisk som man är kan man ju tycka att många beskrivningar passar in på folk och att mycket är grundläggande. Sen när de började prata om djur som var där kände jag viss tvekan. En fågel som hälsade på sín gamla matte liksom och nån hund. Med olika budskap och hälsningar till dem. Då frågade jag Linda om det inte skulle komma nån ökenråtta snart.

Men en kompis mamma fick besök av sin mor och far och där stämde det in bra och det kändes verkligt, samma sak med nån kille som byggde om i sitt hus. Men hur ska man kunna veta? Det kan man inte. Men jag är spirituell det är jag. Jag brukar inte se eller höra saker men har varit med om några liknande saker. För ett par år sen så jobbade jag på ett ställe där det "spökade" en hel del. En gång hörde jag prat när jag öppnade. Jag kunde inte tyda orden men jag hörde babbel, det gick på övervåningen och i trappan fast det var tomt på folk. En gång när de hade möblerat om och jag skulle dit och börja mitt kvällsjobb så hörde jag nåt som lät som någon flyttade runt möbler. Men det fanns ingen där uppe, ingen alls.

Samma sak när man lekte anden i glaset. Varje gång efteråt så var det nåt som följde mig efter. Jag och Linda var 14 och hade lekt i omgångar. När jag kom hem och lade mig för att sova för natten så var det som om någon tog tag i mina fötter och skakade min kropp. Hela jag skakade och det fanns ingen förklaring till varför. Jag var pigg, helt frisk och låg helt stilla. Blev givetvis skiträdd och sen strax innan jag somnade hände det en gång till. Jag kommer ihåg det som om det vore igår, det var så jäkla läskigt ska ni veta. Hos Linda hade det knackat i väggen hela den natten. Varje gång hon tände lampan slutade det för att sen fortsätta. När vi gjorde anden i glaset i vuxen ålder hände nåt liknande. Jag kom hem och satte mig i sängen och skulle se på tv. Då började en stor kruka med en växt i att skaka häftigt. Som om någon stod och ruckade på den. Fanns ingen katt där och det var bara jag i rummet. Finns ingen förklaring denna gång heller och sen hände det en gång till en kvart senare. Detta var för kanske fem år sen. Läskigt som bara den. Sen när jag läser på om det så står det att när man gör aktiviteter som anden i glaset så träffar man ofta på oroliga och elaka andar. Såna som fastnat i mellanlandet eller nåt (kommer inte ihåg uttrycken). Inga bra iaf och att de kan hänga efter en sen om man har otur och inte ber dem att gå. Kanske låter löjligt men precis så kändes det som.

Men annars var jag inte speciellt imponerad av seansen faktiskt, men jag har inget att jämföra med. Kul att ha varit med om och om det var pappa som hälsade på så är ju det fantastiskt givetvis.

Jag vill också tillägga att jag förstår om ni tycker att jag är knäpp. Alla tror inte på sånt här och det är helt okej. Alla tror olika :) En sak till som gör att jag tänker att det kanske var pappa är att om det är så att det går att meddela sig när man gått över till andra sidan så är min pappa den som skulle göra det om han kunde. Vi hann aldrig säga hej då, vårat liv tillsammans var inte slut, inte klart. Kunde han skulle han!