mariia

I tisdags gick resan till Gekås i Ullared för första gången i mitt trettioråiga liv. Det var en rätt trevlig upplevelse må jag säga. Jag älskar ju att shoppa som alla andra så det passade fint. Några reflektioner jag kan göra var att vi nog var där under för kort tid. Jag fann inga guldkorn utan stressade mest runt mellan de olika avdelningarna. Fick inte med mig allt det jag behövde ha, men mycket annat som var fint. Kläderna var små i storlekarna och mycket såg så där ut måste jag säga. Men guldkorn fanns som sagt. Inredningen var bättre, sånt är ju så kul! Lunchen gick smidigt, fick mat direkt och bord med. Bussresan gick också fint trots att vi reste åtta timmar tor plus raster. När vi stod i kassan visste man inte alls hur mycket man hade handlat för. Vi låg nära varandra alla fyra, men jag hade handlat för mest. Jag trodde Linda skulle vara värst men hon hade koll på priserna det är tydligt det. När jag kom hem kunde jag inte somna. Hade sjukt ont i armarna. Och Lukas vaknade en del, samma sak inatt, dåligt med sömn. Trots att jag vilade en sväng på dagen igår.

Lukas har varit sjuk ett par dagar. Hög feber från vaccinet. Men nu är han back on track igen. Och idag är de på förskolan de små. Och jag måste erkänna att det är ganska skönt. Det är trots, konflikter, kojbyggen och nedskräpning från tidig morgon till kvällen. Sen beror det nog på mig. Jag är lite trött just nu. Trött på att det går åt kyligare tider och mörker. Jag har inte brytt mig så förut men det är rätt jobbigt trots allt. Sen tycker jag inte om när det blir stökigt. Jag plockar dagarna i ända. Vi städar barnens rum och resten av huset varenda kväll. Förlåt om jag gnäller nu igen, jag gör det jag är medveten om det. Men jag tycker bara det är så segt. Man städar och det förfaller på en kvart. Men det är lika för alla jag är medveten om det. Livet, livet!

Annars är allt som vanligt mer eller mindre. Kim har åkt och köpt ytterligare 2 ackumulatortankar, så nu har vi tre. Idag drar han till K-stad för att handla så han kan tömma garaget och få in bilen igen. Igår kom han hem halv tolv efter att ha handlar tankar. I helgen ska de in i huset. Mycket jobb blir det! Jag ska försöka få till en träff med M och barnen, men vi får väl se vad det blir. Svårt att hinna med allt man vill.

Att få till vardagspusslet med allt man vill är lite trixigt tycker ni inte det? Barn som ska på träningar, middagar som ska lagas, renoveringar, tid med barnen, tid med vänner, nöjen, handlingar mm. Damage control blir det ofta. Man gör det som måstes, det mest nödvändiga. Vet att det framstår som att jag klagar på min sambo hela tiden. Riktigt så är det inte. Jag är mycket stolt över honom för att han jobbar så hårt. Han gör det för våran skull, för husets skull. Det här upptar hela hans hjärna och han har fullt upp. Så känner han. Jag känner mig ensamstående och jag längtar efter honom så jag kan bli tokig. Vilket i sin tur leder till att han får dåligt samvete. Ond cirkel! Så bäst är att bara vara inställd på att så här är det och så andas man ut och ler. Jag är lyckligt lottad. Och han föreslår att vi ska hitta på något ihop typ middag och bio och det är en bra idé. För mitt i barnlek, renoveringar och byte av däck så är det viktigt att inte glömma bort sig själv. Jag gör ofta saker för egen del, jag har stort behov av det. Jag Fick barn när jag var 21 år så det skäms jag inte för.

Life waits for no man!








Tvättmaskinen och tumlaren står numera i våran gamla garderob/kallförrråd


Jag älskar dig så hjärtat nästan går sönder! Hör du det!?