mariia

Jag är så trött, jag vill gråta men jag är samtidigt så lycklig så jag vill skratta!

 

Sista dagarna har jag fått motivera mig själv till att gå till jobbet! Har nästan väntat på att en förkylning ska attackera mig eller barnen. Bara för att få vara hemma. Men virus är sånt som brukar hålla sig undan från mig. Och det är jag glad för. Vet inte riktigt varför jag känner så här just nu. Kanske för att jag aldrig hinner med mitt hem. Livet rullar på i ett jäkla tempo. Sånt älskar jag med egentligen, men ibland behöver man bara vara. Men det är mitt fel med det vet jag. För jag planerar alltid in en massa annat.

 

Denna vecka var det två föräldramöten, så två kvällar var jag borta. Imorgon ska jag på stugträff med Lilla sniglar. Det är jag så lycklig för. Vi har inte varit iväg de sista två åren. Innan dess var vi där fem år i rad.

 

Idag kom Kims syster med familj och hälsade på oss. Jenny lagade mat hos oss och det smakade riktigt bra! Sen satt vi och hade det trevligt med tända ljus. Kim hade sprängande huvudvärk så han fick gå och lägga sig ett tag. Han har jobbat hårt hela veckan. Sen är det snart väderomslag sånt känner ju han av och han brukar däckas av det.

 

På kvällen så fick Alice ett utbrott. Stackars lilla älskade unge! Hon är ju klok nu så hon vet ju själv hur fel det är. Efteråt känner hon sån ånger. Hon sa att hon inte klarar att vara vaken så här länge (blev sent då vi hade besök). Sen säger hon att hon inte vet varför hon blir så arg och att det inte går att hejda sig. Hon uttryckte sig med att hon blir arg och ett monster på samma gång och att hon kastar saker och sparkar med benen och blir galen om hon inte har nåt som går att kasta. Jag blir stolt över hur klok hon är min lilla tjej. Annars är hon fantastiskt duktig och nöjd med tillvaron just nu. Det går jättebra i skolan och hon gör sina läxor med glädje. Jag gör mitt yttersta för att vara en bra mamma här hemma och blir knappt arg på barnen längre. Ja det kanske låter konstigt men jag menar att jag nästan aldrig tappar humöret längre. Jag är pedagogisk och jag tar det lugnt. Och vilken skillnad det gör på barnen. De blir också lugnare. Nu menar jag inte att jag brukade skrika på barnen men periodvis så har jag blivit rätt så irriterad på dem. Tycker dock att syskonbråken kan vara nog så irriterande men just nu är de sams för det mesta.

 

Nu ska jag krypa ner bredvid mannen och lyssna på Alex och Sigge! Kram på er!