Jag är fri!

Nu är semestern slut och jag har börjat jobba igen. Första dagen tillbaka var vidrig! Men nu funkar det bättre. Tar ju ett tag att gå från semestermood där man vänderpå dygnet, äter frukost 10 och har det allmänt slappt. 


Har försökt roa oss med endagsturer. Har hunnit besöka Läckö slott, Kolmården, Karlsborgs fästning och Rottneros park samt en sliskig fika i lunedet. Kim har fått lite gjort i renoveringen och barnen är nöjda och glada. Men ser nog fram emot skolstarten nu tror jag. 

Vi har också varit i Mariestad och firat lillkusinen Lilly som fyllt 2 år. Och där hade vi en intressant diskussion. Kim klagade över att jag aldrig var hemma. Nåt han kör med, vi har ju en väldig jargong. Och jag är ju borta en del. Mastis tre gånger på sex veckor varav Kim var med en. Sen har jag hängt lite med vänner kanske. Försöker ha det trevligt på sommaren. Kim har också varit borta på bio, AW ett par gånger samt övernattning i tält. Superbra om ni frågar mig. För mig är det superviktigt att ha ett liv utanför familjen och ha sociala kontakter. Jag har ganska många vänner och vi hittar på en del roliga saker. Mina barn är ganska stora nu och jag sätter inte i kläm om jag drar hemifrån och detsamma gäller honom. Man klarat barnen själv och de lägger sig tidigt och de är typ världens lättaste att ta hand om. Så himla självgående. Hur som helst så fick Kim ett seriöst förslag på hur han kan hålla mig hemma. Och det var att han helt enkelt skulle säga nej. Det svarade jag direkt på att det hade inte hjälpt ett enda jävla dugg. Tror ni att jag stannar hemma för att en man säger till mig att göra det? Då känner man inte mig kan jag säga. Varför skulle jag göra det för? Jag är väl inte livegen heller? Så urbota korkat! Jag tänker aldrig lägga ner mig liv för att det är bekvämt för Min man att jag är hemma. Nu är inte Kim sån. Han älskar att ha mig hemma men han har för längesen förlikat sig med att jag går hemifrån titt som tätt. För när jag är hemma så servar jag den här familjen till 100 procent. Jag tar hand om mina barn och håller huset rent. Och jag har inte varit onykter på två år typ så det behöver man inte heller oroa sig för. Med tanke på att jag gått på krogen de senaste gångerna. Varför ska man bestämma över sin sambo? Är det rätta vägen till lång lycka och vad hände med respekten? Jag älskar Kim av hela mitt hjärta och jag älskar att vara med honom. Men jag älskar också att umgås med vänner och arbetskamrater. Alla är värda att få leva det liv de vill leva. Så passa på, för det går inte i repris och det kan ta slut när som helst. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0