mariia

Idag är jag hemma faktiskt så jag får långhelg. Har ju praktik nu och man ska ju helst inte missa någon dag alls men idag hade jag inget annat val än att vara hemma. Det började igår när Felix skulle göra nummer 2 han har ju såna problem med magen och han bara grät och grät. Det kom iaf inget och sen när han somnat så vaknade han flera ggr mitt i natten och försökte få ut det utan resultat. Så imorse när han fortfarande inte fått ut nåt kunde jag ju inte skicka honom till dagis så vi var hemma och efter att ha varit vaken 30 min så fick han ur sig det och mamma grät glädjetårar. Så jag ska väl passa på att plugga nu när jag är hemma men än så länge så degar jag bara. Måste ta tag i det här snart.

Annars blir helgen lugn idag ska jag vara hemma själv på kvällen med Felix vill säga blir väl till att se Idol och kanske nån film om jag inte sitter vid andra dumburken vill säga. Sen på lördag kommer förmodligen lillan hit hoppas jag då blir det film och grejer. På söndag blir det middag hos svärmor. Sen händer det en till undebar grej i helgen men vad det är får förbli en hemlighet men jag gillar det:) Sen har vi lovat att åka till badhuset med Felix imorgon, får se hur det går han är lite reserverad när det gäller vatten men egentligen älskar han att bada så jag hoppas det går bra.

Hmm ska nog ta tag i det här med skolan nu eller krama på lillemannen lite mer, han är förtjusande:)

Ha en bra helg!

Vet inte om det blir ett positivt inlägg det här heller men va fan nu kör vi. Det är en ganska hektisk tid för mig just nu. Praktik som jag varvar med jobb och rollen som mamma och hembiträde (?). Men shit det funkar alltså även fast jag ibland känner mig tömd på energi. Håller på med en stoor uppgift idag och det får inte bra Kimpa tyckte synd om mig när han såg att jag hade skrivit 5 rader när jag ska skriva 4 sidor! men det löser sig det med i annat fall får jag väl komplettera. Ska ha handledarsamtal med en av mina handledare imorgon så då måste jag ha kommit på en estetisk uppgift som jag vill ansvara för och planera. Ingen aning om vad jag ska ta än så länge men det löser sig. Trivs bättre och bättre på praktiken faktiskt och jag märker att barnen tycker väldigt mycket om mig, tror det beror på att jag verkligen ser dom och är snäll mot dom såklart.

Helgen har iaf varit lugn, nästan för lugn igår var vi i lekparken med Felix och annars bara hemma hela dagen samma sak idag har inte lämnat hemmet bara varit ute i trädgården då men annars inget alls men det har varit skönt tror att vi behövde det alla tre. Felix hade en jobbig dag igår och var ledsen men han fick gå och lägga sig som han sa han ville så mitt på dagen gick han och vilade middag se när han vaknade var han på strålande humör och då hade jag lunchen färdig med så sen gick dagen bra sen. Imorse sov han till nio och sen har han varit på strålande humör hela dagen, strålat som en sol och sjungit sånger hela dagen. Skönt när det kan vara så för det är ju verkligen sån han är Felix glad och på bra humör och sprudlande. Dom sidorna har han inte visat upp sista tiden, men det är mitt fel som har honom så långa dagar på dagis. Önskar det inte behövde vara så men har inget val, men bara 2 veckor kvar sen är det slut och på tisdag ska vi vara lediga och ha det skönt.

Nu ska jag snart ringa till lail sen blir det till att plugga lite mer och förbereda matlåda och sån shit tills imorgon.

Kram å godnatt!

p.s Läs mitt förra inlägg om John Hron, vidrigt jag vet men viktigt. d.s

Till minne av John Hron  

Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.

Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.

Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.

John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.

Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.

Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.

Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.

----------------------------------------------- ---------------------------------
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.

Torsdagkväll klockan är 22.04 trött är jag riktigt trött men just nu övertrött så det kommer att ta tid för mig att somna idag. Och inget prison break i sovrummet verkar det bli för min del heller *suck*. Älskar ju den serien min favorit just nu, så jäkla bra och han är så het!!!

Idag har jag varit fröken instabil igen. Fan alltså men så är det. Grinade imorse när jag skulle göra iordning frukostsmörgåsarna, jag var så trött och ville bara vara hemma och sova. Gud vad jag behöver sova, men får göra det i helgen kommer att däcka till idol hehe. Kom iaf iväg till praktiken och när jag satt där och det var frukost sa en fröken en sak inget elakt eller så alls och då kände jag hur tårarna brände, ville bara springa in på toaletten och gråta men skärpte till mig sen gick resten av dagen galant. Linda ringde och hon var i stan så hon hämtade mig och så åkte vi till Ejes där hon köpte en massa fika till oss. Lilla feeder hehe, skämt dock she´s lovely!

Kom hem och lagade mat håller fortfarande på att lära mig och det funkar. Felix var övertrött han med och det blev världens liv när han skulle sova, gråt och jämmer men jag stod pall, ville mest gömma mig. Men var bara att stå på sig sen kunde jag läsa en saga för honom krama om honom och gå ut. Struntade i att borsta hans tänder då jag kände att jag helt enkelt inte orkade med en till konflikt på samma kväll inte han heller för den delen. Men precis som jag trodde så kom han på det efter trekvart då ropade han på mig då var klockan 20.40 stackarn som ska upp så tidigt. Men nu sover han gott som tur är.

I helgen kommer en klasskompis hit och ska sova över, blir god mat och vin skulle jag tro, det blir trevligt. Måste råplugga dock men det får hinnas med det oxå. Sen ville släkten träffas får väl se vart vi klämmer in det.

Magsjukan går på grannavdelningen på praktiken, hoppas man åtminstonde slipper den skiten!

Shit vad jag gnäller, är inte alls på dåligt humör egentligen bara så otroligt trött. Har nog tagit mig vatten över huvudet kan jag tro ibland, men shit the same man lever bara en gång. Har ett par fester inplanerade i december, 3 nära och kära som fyller betydelsefulla år, flummigt kanske men riktigt jämt då om man säger så.

Funderar på att skita i det här med julklappar i år med, vet inte hur jag ska ha råd med alla. Finns så mkt annat att lägga pengarna på och för att inte tala om alla räkningar som måste betalas. Alltså såklart ska Felix få julklappar köpte faktiskt min första till han idag den kommer han att gilla det vet jag. Han kommer ju att få massa klappar han, det är ju för hans skull man firar nu liksom. Måste bara hitta en tomte jag kan lura hit oxå. Som sagt tror jag skiter i julklappar men vi får la se hur det blir.

Vad mer ska jag klaga på? Tur att jag har min Kim som kommer till soffan och kramar på mig när jag är så miserabel. En positiv sak till är att imorgon slutar jag tidigare på praktiken och så kommer Kim och hämtar mig och så åker vi till Felix dagis som firar 25 år, kul sen är det alltid skönt att komma hem lite tidigare en fredag oxå.

Nej nej nu har jag svammlat länge nog, nu blir det sängen tror jag ska börja avnjuta en roman av allas vår G.W

Tjipp tjopp stopp!

Jag är så upprörd nu att jag inte ens borde sitta här och skriva blogg jag vet men jag kan inte stoppa mig. Vissa borde fan inte få några barn. Hände en sak nyss som gjorde mig så jävla illa berörd. Hur kan man låta ett barn gå 4 km i knallmörker utan reflexer och vinterjacka? För mig är det helt ofattbart. Har man fött barn får man se till att ta hand om dom med. Inte ens en jacka när det är minusgrader. Fy fan säger jag bara!

Jag har ju Felix och jag kan aldrig tänka mig att jag någonsin skulle kunna behandla honom på det sättet. Det vet jag att jag aldrig skulle göra varken jag och Kim. Och så skaffar man fler barn helt sjukt ju.

En massa skit som händer just nu för alla känns det som, folk som har det tufft överallt. Jag försöker att stötta så gott jag kan men det är jobbigt och det känns som att jag inte räcker till, ingen trevlig känsla.

Annars önskar jag mig bara helg nu. Vill bara mysa med familjen och ha det bra!

Nu ska jag fixa innan jag hoppar i säng, hoppas bara att jag får sova lite i natt.

Jaha så var helgen över igen. Men vad gör det när det kommer en ny om bara 5 dagar? Har haft en utomordentligt bra helg. I fredags var jag hemma och såg på film med hun men jag somnade givetvis efter en kvart eller nåt trött som jag var men tanken var god.

Igår var jag på Charlie och Mickes 25-årsfest. Det var riktigt trevligt. God mat och jättefint ordnat alltihop och jesus vad mätt jag blev ja man tog ju 2 portioner såklart haha. Och sen hade dom ju en karaokemaskin eller ja anläggning iaf som jag efter en stund blev riktigt tänd på. Först kände jag att nja vet inte riktigt jag men sen kände jag annorlunda efter att folk hade börjat testa den lite smått. Kan inte säga att det var för att jag blev onykter för det var jag aldrig men jag fick en kick. Sen slutade det med att vi stod där i flera timmar jag och Linda och några andra grabbar, stundtals flickor med. Vi stod säkert där i nästan 4 timmar och jag hade lätt stått ett par timmar till men men. Så jäkla kul var det vi röjde fett. Tack vännen för det! Jag hade superskoj!

Natten efter var inte riktigt lika kul kom hem vid 3 ungefär och skulle lägga mig att sova och då låg Felix mellan oss helt okej förvisso men Diza började fräsa och sjunga sin klagosång när Fleeze kom in i rummet så hon väckte Felix och då var klockan halv fem på morgonen och han tänkte gå upp lite tidigt tyckte jag. Sen hade jag jordens mensvärk trodde jag skulle avlida där ett tag, krampade och gjorde så att jag nästan kräktes. Det är en jäkla tur att det finns painkillers säger jag bara. Tillslut somnade jag och fick mig ett par timmars sömn iaf.

Började dagen med en tipspromenad med Familjen, Linda och mamma lite lättare frågor denna gång men mest bara skönt med luft. Sen gick vi till lekparken med Felix och sen till mamma och pappa och åt mat och efterrätt. Brorsan är ju hemma i helgen så man får passa på att träffa honom lite då med. Och nu är vi hemma och Felix har precis duschat ska snart lägga honom sen ska jag förbereda mig inför imorgon. Ska ha praktik i 4 veckor nu så det blir fullt upp men jag ser fram emot det. Har saknat en del av personalen faktiskt. Mm det blir nog väl ska bli kul att komma ut och lära sig saker i praktiken.

Kvällsmat tror jag bestämt, alltid ska man äta haha. Kram!