20070713

Jag saknar dig! Jag saknar dig så det gör ont. Jag hoppas att du vet att jag älskar dig, det har jag alltid gjort. Jag önskar att jag sagt det till dig jag vet att jag aldrig gjorde det men jag älskar dig och kommer alltid att göra det. Och jag vet att du älskade mig oxå jag tror inte att det finns något du inte skulle ha gjort för mig. Du ställde alltid upp och jag önskar bara att jag hade visat mer tacksamhet än vad jag gjorde. Varenda gång du körde mig, handlade till mig och gav mig pengar och saker. Alla semestrar du betalat så jag och familjen kunnat komma hemifrån lite. Nu kommer den snart en jul och det är hemskt att inte du kan vara med oss och fira den. Jag blir ledsen varje gång jag tänker på att du inte fick uppleva att bli morfar en gång till. Snart kommer våran bebis och det är ledsamt att h*n aldrig kommer att få träffa sin morfar. Som tur var fick Felix träffa dig i 4 år. Det är jag väldigt glad för. Han gillade sin morfar, morfar som han alltid ritade hajar med och som alltid bjöd på choklad. Han är så medveten lillen, varje gång han pratar om min och kims föräldrar så säger han mammas mamma och pappas mamma och pappa han vet att du inte längre finns med oss.

Jag glömmer aldrig dagen då du dog. Hur barnen lekte i poolen och Kim hackade sten, jag hörde en ambulans men tänkte inte så mycket mer på det. Det var en fredag och dagen efter skulle vi åka till Kolmården på semester för pengarna jag fått av dig på min födelsedag. Efter en stund kommer Kim och ropar på mig, tydligen hade telefonen ringt utan att jag hört det. Först så fattade jag inget sen ropade Kim på mig igen och eftersom barnen satt på altanen och åt glass så ville han att jag skulle komma in i vardagsrummet och då först fattade jag.
-Är det pappa? sa jag
-Ja
-Är han död?
-Jag vet inte
Sen kom ovissheten men jag förstod ganska fort att du nog var död, men ändå var jag inte helt säker. Sen ringde jag till mamma och jag fattade efter ett tag att du minsann var död och väntade på att få bli hämtad.

Vi åkte och handlade sen och Felix fick vara hos en kompis. Jag ville så gärna handla precis som vi hade planerat att göra jag ville inte sitta hemma och bara glo jag orkade inte det. Jag var så sansad hela tiden jag var så klar och det har jag varit ända sen det skedde. Jag har nästan blivit arg på mig själv för att jag inte varit ledsnare än jag varit. Jag har varit så jävla förståndig så jag blir förbannad på mig själv. Det här betyder så klart inte att jag inte saknar dig utan mer att jag var så mentalt inställd på att det skulle hända. Det började i maj kanske jag vaknade en morgon och kände på mig att snart så ringer mamma och säger att du är borta att du inte längre finns. Jag tänkte den tanken varje dag. Jämt när telefonen ringde fick jag magknip speciellt när det ringde från ditt och mammas nummer. Men sen när jag svarade och hörde din eller mammas lugna stämma så var allt bra igen. Den dagen mamma ringde så svarade jag inte ens själv och det var nog bra det.

Jag vill tacka dig pappa för den tiden jag fick med dig, alla exakta 26 år då jag fick ha dig i min närhet. För alla skämt som du drog även fast jag tyckte att de flesta var dåliga och löjliga på den tiden. Tack för alla hundratals mil du kört på mig, alla hundratusentals kronor jag fått av dig. All mat du lagat ja all hjälp och stöttning som du givit mig genom åren. Alla paket du hämtat ut åt mig och Kim och alla gånger du ställt upp på mig, det var så gott som dagligen det vet jag.

Snart fyller du år och då jag besöka din grav med en ros om jag inte ligger på bb förstås.

Pappa jag älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0