mariia

Har inte orkat bloggat nåt i dag. Har inte kunnat göra mycket alls i dag by the way. Mår uselt! Fick en sån där attack i natt och den här gången har den inte gått över än. Satt på msn och diskuterade med min goda vän Jeanette som trodde att det var magmigrän/bukmigrän jag hade. Googlade på det och fick upp en beskrivning som var så jävla träffande så det var inte sant:

Min mor har liknande besvär och har sagt att magsmärtorna är som att föda barn. Förutom smärtan som kommer i vågor så brukar jag även få en våldsam klåda över hela kroppen, kräkningar och diaré. Jag brukar oftast få de här anfallen nattetid och de håller på ett par timmar. Efteråt är man totalt utslagen med kraftiga frossbrytningar.

Det stämmer otroligt bra in på mig. Jag får dock ingen klåda. Men det börjar nattetid jag ligger och sover och vaknar av att jag har sjukt ont i magen. Känns som att det är dags att åka in på förlossning, det krampar och värker sen är det bara att springa på toa. Brukar ta nån frukt eftersom att jag alltid trott att det var mitt blodsocker som var lågt. Sen tar jag samarin och novalucol i mängder och toa en gång till sen går det över. Men i natt gick det aldrig över. Och det var värre än det brukar. Jag var likblek och kallsvettig och höll på att svimma när jag satt på toa. Jag fick vara uppe en timme. Hade så ont i magen. Lade mig på en kudde på golvet i köket när smärtan var som värst. Blev då ruskigt illamående och tänkte att Hmm ska jag spy här inne eller ska jag kanske gå på toan så matt var jag i kroppen. Gick till toan men kräktes aldrig somnade dock med huvudet mot toalettstolen. Gick in och somnade en sväng och sen när jag vaknade så var jag inte bättre. Och sen har smärtorna kommit och gått under dagen. Så har det aldrig varit förut. Den första attacken fick jag när jag var femton år och bodde hemma. Vaknade tidigt en morgon och gick upp och ramlade av toaletten, snubblade ut på trappan för att få luft sen snubblade jag in i spaljen i vardagsrummet och då kom mamma och pappa upp. Mamma undrade om jag hade druckit kommer jag ihåg. Kändes som om jag var full, mamma gav mig juice och en banan och sen mådde jag bättre.

Tydligen är bukmigrän något som drabbar barn så som vuxen blir man inte tagen på allvar om man har det. Gör mig inget eftersom det alltid går över på en timme eller så. Men inte denna gång. Jag har alltid trott att det berott på lågt blodsocker men nu tror jag mer på det här. Just att det alltid inträffar nattetid med.

Längtar efter Kim! Vill att han ska komma hem. Längtade inte mindre när han skrev så här på msn nyss:

-Jag slutar halv fyra och då blire Maxi och köpa chips till Greys i kväll, myyyyys i kväll.
-Driver du med mig eller försöker du bara göra mig lycklig? (svarade jag). Han är allt bra min Kimpaluring. Vill att han kommer hem så jag kan krypa ner i bingen en sväng. Är så trött.