Fantastiska man

Nu börjar Påsken gå mot sitt slut. Det enda riktigt tråkiga med det är att älsklingen måste tillbaka till jobbet. Han har varit hemma i en vecka nu, och jag gillert! Men han jobbar hela tiden med något, så han är inte hemma så mycket men ändå. Han är fantastisk min man, han sliter och står i. Idag åkte han iväg för att jobba med båten som han ska byta trä och frigolit i. Sen ska han ta tag i husvagnen, men då kommer han åtminstonde vara hemma. Det finns ju så mycket att göra när det blir vår. Jag är så glad att jag har honom, jag är så stolt över honom!

Annars har Påsken varit bra. Felix har dock blivit sjuk nu. Han hostar, snorar och har feber. Han har väckt mig två nätter i rad nu och velat ha alvedon, vatten och skiva. En gång hade han drömt en mardröm om en tjuv som varit inne i hans rum, läskiga grejer det. Igår morse kom han in till våran säng tidigt på morgonen med täcke och kuddar under armen. Han kröp ner mellan mig och Kim och somnade om men vaknade en stund senare av att Alice ropade i sin säng. Då knuffade han mig i ryggen och tyckte att jag skulle gå upp till henne. Och Alice hon är rolig nu, nej och Ali är ord som används frekvent. Ibland säger hon Alice men för det mesta så säger hon Ali. Igår var hon så grinig så vi fick lägga henne klockan sex på kvällen och förutom att hon vaknade och pratade i går så sov hon ända tills mamma ringde och väckte oss runt nio imorse. Det är slitsamt att åka runt så mycket.

Men idag är vi planlösa, för barnens skull. Felix är inte helt pigg och Alice behöver oxå ta det lugnt. Vi kanske går till mamma och hälsar på en sväng sen. Vill träffa brorsan en gång till innan han åker hem. Man vet inte när vi ses igen. Jag är stolt över honom oxå! Men annars blir det lugnt idag. Kim skulle slita som ett djur så han kunde komma hem och umgås med oss, fantastiska man!





Och angående min stora chock. Vill så gärna skriva om det men väntar lite med det alternativt att jag skriver om det på andra stället. Men jag är väldigt glad åt det, det kommer bli bra men jag är nog fortfarande lite chockad haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0