mariia

Det är redan torsdag mina vänner! Veckorna går lika fort som vanligt. Att det är torsdag innebär att det är sista dagen i lugn och ro. Imorgon är både barnen och Kimpa hemma och det kommer dom att vara i tio dagar framöver. Jag älskar att ha dom hemma, men det är mycket svårare att skriva examensarbete när huset är fullt. På lördag kommer Magnus och hans familj med, då blir det ännu svårare. Men jag får se till att ha disciplin. Inte min starka sida tyvärr men det får gå!

Förutom examensarbete så pågår det väl lite planering inför julen. Inte överdrivet mycket ska erkännas. Lämnar över det till min kära sambo det här året. Han har fått uppgiften att handla hem all julmat. De har knåpat ihop en lista över vad som ska förtäras i år. Och jisses, jag förstår om folk rullar ifrån julbordet i år. Det är ju egentligen sjukt hur mycket mat vi sätter i oss under jul. Och folk älskart jag vet. Alla utom jag. Det enda jag äter på julbordet är potatis, vörtbröd och sen vill jag gärna ha must. Jag äter inte ägg eller rödbetssallad eller sån här lila sur mat kommer inte på namnet nu. Däremot tar jag gärna på mig det här med efterrätt i år och julgodis. Sånt gillar jag! Nötter, choklad och sånt ska det vara. Här äter vi ris ala malta till efterätt alla år och det gillar jag inte heller, kan inte med gröt! Så i år får vi nog erbjuda nåt annat.

Som sagt jag är inte alltid ett stort fan av julen! Jag skäms nästan för att erkänna det men varje år det närmar sig jul så får jag nån form av ångest. Ingen djup ångest men jag känner ett visst agg mot allt och alla och hela julspektaklet. Jag sårar min sambo som ser fram emot alla gäster. Visst är det kul att det kommer folk. Men det innebär ju en del med. Trångt blir det (men hjärterum=stjärterum) så det är lugnt. Men när man sitter med ett stort jäkla arbete som flåsar en i nacken hela dagarna så passar inte riktigt det här med jul in. Men jag är ändå tacksam. Ingen räknar med att jag ska laga en massa mat, de fixar allt åt oss och jag betalar inte ens för maten. Så jag är inte stressad av den anledningen. Känner många som sliter med skinka och allt vad det är flera dagar innan. Det har jag aldrig behövt göra. Men sen har jag ju inte ätit julskinka på 14 år heller.

Nej men jag gillar julen det gör jag. Men den innebär stress, dålig ekonomi och en stor saknad av pappa. Det kommer man inte ifrån. Men huvudsaken är att barnen är lyckliga. De älskar julen och det är huvudsaken. Jag ska se till att både dom och Kim får en kanonjul, min älskade lilla familj! Mitt fokus kommer ligga på trvisel, klappar, tomte och barnen. Så kan alla andra tänka på mat, glögg och ost som dom verkar vilja. Det stora problemet i år är det här med gran. Vart ska vi få plats med en gran?? Jag ska ha en gran och det ska vara en ädelgran as always, en liten en.

Varje år måste jag gnälla lite ang. det här med julen. Nu förstår ni kanske hur min stackars sambo har det varje år. Sorry baby från nu är min mun stängd det lovar jag!

Igår kom Felix hem med massa julpyssel. Han hade gjort en massa fint och jag blev så stolt och berättade för honom hur fint jag tyckte att det var. Och Alice lilla snuttan. Hon pratar om julkalendern och vill ha sin chokladbit från tomtekalendern varje morgon. Får hon det så går hon mer än gärna upp ur sängen. Underbara små barn! Mammas hjärtan, mammas ljus och snart får vi en till att älska. Vi är lyckligt lottade det får man inte glömma!