mariia

Vi har en katt här hemma som inte riktigt är att lita på. Diza är det såklart jag pratar om. Hon fräser när hon ser dom andra katterna och beter sig allmänt bitchigt. Hon är en liten köna som Kim och jag brukar säga. Men det är egentligen inte problemet för det har hon gjort i flera år nu. Men det här med Alice alltså. Alice är ju van att klämma på katterna lite som hon vill. Fleeze står ut med det mesta som ni sett på bilder som jag har lagt upp här, Zarah är oxå tålmodlig och vill hon inte mer så går hon sin väg. Tyra är livrädd och springer mest hela tiden bort då pallan blir för närgången. Diza springer inte utan hon hugger, eller kloar henne. Hon känner sig förmodligen osäker på Alice och det är väl inte så konstigt. Hon har rivit henne ett par gånger nu men idag var det värre än nånsin. Vi har ju alltid koll på Alice och kan avstyra när hon närmar sig Diza men idag låg Diza på en stol i köket och Alice var under bordet och gick fram till henne. Jag hade ingen aning om att Diza var där för det är hon aldrig annars. Hur som helst helt plötsligt hör jag ett illvrål följt av en massa gråt, hysterisk gråt. Då har Diza rivit till Alice igen, i tinningen och inte bara där utan även i huvudet den här gången och det blöder en del. Visst det var ju små hål men det ser ju så illa ut när det är i huvudet och det kommer ju en del blod. Vi tröstade och torkade henne och sen hade vi en diskussion jag och Kim. Så här kan vi ju uppenbarligen inte ha det. Men hur ska vi göra? Jag vet att de flesta av er tänker att vi borde ta bort katten, och det har ni förmodligen rätt i. Men det är inte bara. Hon är våran lilla Izlalala och hon är våran första gemensamma katt. Hon har alltid haft humör och visat sina känslor väldigt tydligt. Att omplacera är inte heller helt lätt, hon är så pass gammal nu. Hon blir faktiskt 9 år på Valborg. Tiden går ju så jäkla fort ju. Samtidigt sa vi det både jag och Kim att vi inte skulle kunna leva med oss själva ifall det tog värre nästa gång. Ifall det tar i ögat eller nåt, man vet ju aldrig. Vet faktiskt en tjej som blev blind på ena ögat när hon var liten tack vare en katt. Det skulle man ju aldrig förlåta sig själv för. Alice är liten ett par år till och det tar ett tag innan man kan resonera med henne, men å andra sidan växer hon ju hela tiden och lär sig saker. Men katten är ju som hon är. En liten prinsessa som fräser och gör som hon vill. Fan va svårt det ska vara då. Ingen av er som har några råd att ge? Eller kanske nån som vill ha henne? Hon är väldigt go emellanåt med. Gosar och dreglar och är söt som socker så klart. Men hon ska nog bo hos någon utan småbarn eller andra katter.



Långhårig liten sak är hon.

Annars har det varit rätt lugnt idag. Kim har frostat av frysen och jag har bakat chokladbollar. Brorsan har varit här en sväng och lekt med barnen somär stormförtjusta i honom. Sen såg vi på film med Felix. Hämtade ut Alice overall med så nu har hon två. Den nya passade väldigt bra så vi behåller den med.



Den rosa är den som kom idag



Pallan åt en våffla och så lade Kim dit en klick grädde och då blev det fart på de små fingrarna. Då var det inte
längre fokus på våffelbitarna om man säger så :)



Grädde är gott!