mariia

På var och varannan blogg man går in på nu så står det att nu har jag valt att sluta blogga eller nu ska jag ta en paus i bloggandet. Inget fel i det, alla väljer själv om dom vill blogga eller inte. En del skriver och ber om ursäkt för att de har varit dåliga på att uppdatera och det kan väl kanske vara trevligt. Själv så skriver jag endast blogg för min egen skull. Jag har bloggat i sex år nu och jag gör det för min egen skull. Sen har det ju blivit ett sätt för folk i min närhet att uppdatera sig om vad som händer i mitt liv. De flesta av mina kompisar är härinne och läser och en del av dom läser aldrg här och båda alternativen är lika okej. Man väljer själv om man vill läsa om andras liv, en del älskar det och en del förstår sig inte alls på det här. Jag står nånstans mitt emellan. Jag är nyfiken och älskar att läsa om andra men många gånger blir jag trött på mig själv när jag surfar runt bland de drygt 40 bloggarna som jag följer. Hur som helst det jag vill säga är att jag kan bli lite trött på alla de här människorna som skriver  att de ska sluta att blogga, det här sker i stort sett en gång per vecka. Sluta eller sluta inte gör som ni vill, för i slutändan handlar det ju om det. Vad man vill menar jag. Som skäl har dom ofta att dom inte vill vara självutlämnade längre. Man är less på att alla läser men att så få kommenterar. Om jag hade det som skäl så hade jag slutat blogga för längesen. 90 % av mina läsare lämnar aldrig nån kommentar, de är så kallade smygläsare. Ibland kan jag bli irriterad, som när jag skriver om jobbiga saker och när jag är ledsen över något. Men jag har själv valt att ha den här bloggen öppen och då får jag ta att folk smygläser, det måste jag. Ger man någon lillfingret så....det här vet vi alla hur det funkar. Och det här med uppehåll, det är väl sympatiskt att skriva att nu ska jag ha uppehåll några dagar, själv gör jag inte så även fast jag dragit ner på inläggen sista tiden. Jag skriver när jag vill och har lust. Och när någon skriver om uppehåll så leder det till att iaf jag går in oftare för att se om detta uppehållet är över eller inte.

Vet egentligen inte vad jag ville med det här inlägget. Märks det att jag har sega dagar här hemma?? Skulle tro det ja. Så ni smygläsare där ute, kan ni inte lämna en kommentar och kanske länka till er egen blogg om ni har någon, så kan jag titta in och få nåt att göra. Min erfarenhet säger mig dock att smygisar oftast inte har nån egen blogg men man ska aldrig säga aldrig.

Litet tillägg: Jag menade inte att jag var less på folk som inte lämnade en kommentar utan dom som hela tiden ska sluta blogga. För min del gör folk som dom vill. Men det är klart att det är kul med kommentarer men inget livsnödvändigt direkt. Nu har vi gjort klart det med :)

Har förövrigt just sett på minnesceremonin för Michael Jackson. Tårarna rann när lilla Paris pratade om sin pappa. Alice skrek första delen av ceremonin eftersom hon inte ville sova eller vara själv inne i sitt rum. Tror som sagt det är separationsångest och vi har börjat använda oss av femminutersmetoden. Man måste härda ut, det kommer att gå över. Annars en lugn dag, vi har handlat och varit i järnvägsparken med våra kompisar och alla fyra barnen. Imorgon drar vi till Hova riddarvecka med samma familj. Det ska bli kul och förhoppningsvis så blir det inget regn.