Ensamstående

Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Började morgonen med ett hela familjen såg på Gustav i sängen. Sen blev det frukost. Kim åkte för att jobba med vagnen och barnen lekte. Jag vek en massa tvätt och lade Lukas i vagnen eftersom vi skulle ut efter lunchen. När lunchen skulle intagas så vägrade Alice äta. Iställer så sprang hon iväg med sin mugg med mjölk och tappade den i golvet i vardagsrummet så det var mjölk på både väggar och golv. Det blev med andra ord ingen utgång och hon har fortfarande inte ätit lunch. Jag tänker inte tvinga henne för det tjänar inget till. Hade skuldkänslor för Felix som så gärna ville att vi skulle gå ut. Så vi satte oss och spelade spel istället. Sen kom mormor och lockade med Felix till stan. Tror att det var det faktum att dom skulle gå på Ejes och fika som avgjorde det hela. Men han tvekade in i det längsta men när jag försäkrade honom att vi skulle gå ut tillsammans när han kom hem så åkte han iväg.

Lukas sover fortfarande i vagnen men vi andra är inne och såsar. Det blir inte alltid som man tänkt sig när man har barn. Speciellt inte när de är tre med olika behov och viljor. I går var en bättre dag. Då var jag i järnvägsparken med barnen. De lekte och hade kul en lång stund. Och Charlie kom ner med hundar och bebis så vi fick babbla lite, mkt trevligt!

Kim ringde nyss för att fråga om jag saknade honom än. Svaret är rätt givet. Måndag hela veckan som jag brukar säga. Vi behöver ju ha den där vagnen klar så vi kan utnyttja den. Det är jag som vill ha den iordning och då får annat offras. Men fan vad jag saknar honom! Både jag coh ungarna, det här är allt annat än roligt. Helgerna är korta nog ändå. Ser fram emot nästa vecka. Då får jag två hela dagar med hjärtat mitt.

Lukas vill inte längre riktigt somna av sig själv på kvällarna utan blir ledsen när han blir lämnad ensam i sängen. Igår lade jag handen på hans mage och vaggade på honom lite i nån minut. Det gjorde susen! Sen sov han från åtta på kvällen till fem på morgonen, mycket skönt. Hela nio timmar, hans rekord. Hoppas att det fortsätter så.

Nu ska jag plocka lite och se om Alice kanske vill ha den där lunchen trots allt.

Kommentarer
Postat av: fröken C

alltid lika kul att träffa er med. hjärtat mitt!

2010-04-26 @ 21:25:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0