mariia

Passar på att blogga lite. Har tre ungar framför en film och en sover i vagnen därute. Borde skämmas som låter barnen se på film i det här vädret. Men sån är jag! Dom har redan varit ute och har nyss fått lite fika. Hade en höjdpunkt att se fram emot idag men den har inte kommit än. Vi har äntligen beställt en blu-ray och Greys´s säsong fem. Jag behöver inte säga vad det är jag väntar på va? Får hålla mig till tåls helt enkelt. Kvällens andra höjdpunkt är ett möte med skolstyrelsen, rektorn (min förra chef) kommer och informerar lite så jag blir borta ett par timmar ikväll. Tycker om att vara med i styrelsen, passar mig utmärkt. Ska bli skönt att komma hemifrån. Sen direkt hem till ett avsnitt Desperate och förhoppningsvis en sovande liten gosse.

Dagen har varit lugn. Har tagit en promenad med Alex och bakat lite. När Felix kom hem så fick jag världens största kram så mycket tycker han om fikabröd. Han hade ett problem med för han visste inte vem han skulle leka med. Han hade väl mer eller mindre lovat bort sig till två stycken kompisar. Jag sa att de kunde vara här allihop. Det är bra att dom leker och har kul ihop killarna. Leka är det enda som gäller nu. Det och Star Wars och lego i största allmänhet.

Kvällen i går gick som smort då Lukas bestämde sig för att sova ända tills Alice var lagd. När Kim kom hem sov hon redan och det led han av. En dag utan Trichia (kärt barn har många namn) är ingen bra dag!

Fleeze har hälsat på barnen på dagis idag. Han brukar följa efter oss när vi går dit på mornarna. Sen fick jag ta honom därifrån. Men han återvände tydligen och det här bekymrade fröknarna, speciellt en. Hon ville att jag skulle lösa detta men förstod själv att det skulle vara svårt för mig att spärra in honom. Hon trodde att han var ute och letade efter honor nu i april men icke sa jag eftersom han är kastrerad och förstår sig bara på mat, sömn och vanligt kel. Hon menade att en del barn och deras föräldrar är allergiska. Alldeles riktigt, det förstår jag. Men vad ska jag göra? Fleeze trivs som fisken i vattnet på dagisgården eftersom barnen är tokiga i honom. Och han är ju världens snällaste misse och älskar uppmärksamheten. Visst han ska inte vara där men jag tror barn och vuxna överlever det lilla de får i sig eftersom de är utomhus. Han är som tur inte där varje dag utan sällan än så länge.



Den vägen som jag vandrar på är krokig och dan, det händer att jag stannar till ibland, men jag tar mig ändå fram.