mariia

Nu lackar det verkligen mot jul. Imorgon smäller det! Jag är inte helt klar med allt här hemma, men det var det nog ingen som trodde heller. Jag ska inte klaga, det är inte mycket som krävs av mig. Min snälla svärmor handlar all mat och fixar med den. Jag kommer givetvis hjälpa henne om det behövs men ändå. Men jag ska städa och slå in de sista julklapparna. De tre sista kommer med posten idag. Felix kommer att bli riktigt bortskämd i år. Jag gillar det. Det är jag som bestämt att det ska bli så i år. Han har varit besviken i två år i rad nu. När jag bad honom skriva en önskelista så ifrågasatte han det. "Varför ska jag skriva en lista till tomten? Han ger mig ju ändå inte det jag vill ha". Jag vet att det kanske låter bortskämt. Men är man liten så tror man såklart att man ska få det man önskar sig iaf en del av det. Men det har han inte fått. Det har delvis varit mitt och Kims fel som slarvat med att skicka vidare listan. I år bestämde jag mig för att försöka ge honom så mycket som möjligt på listan. Kim mailade runt den och vi började tidigt leta efter grejerna på listan. Vissa i min närhet tycker jag ska lugna ner mig. Barn ska inte vara bortskämda. Han behöver inte ha allt han vill ha. Couldn´t agree more. Det ska han inte. Men det är jul en gång om året. Då får man faktiskt försöka göra dem glada. Han förstår ju inte att det är vi som betalar, nästa år har han nog greppat det. Å andra sidan har han hela sitt rum fullt med lego (är mest det han önskar sig). Han drunknar nästan i det. Han har flera stora backar och flera hyllplan fulla. Kim sa att vi sätter standarden i år när vi ger honom så mycket. Jag kontrade med att då får vi hoppas att jag har ett jobb nästa år. Men jämfört med många andra familjer så köper vi inte så mycket till honom. Men vi ser till att han får det han allra helst vill ha. De andra två kidsen ligger vi lägre med. Alice får en del grejer hon med såklart. Men hon önskar sig inget än och har oxå hela sitt rum fullt med saker och behöver inget. Samma sak med Lukas, han har oxå massvis med grejer. Samma sak med kläder, de har garderoberna fulla. Hela huset är fullt i grejer. Men det ska bli så härligt att se Felix min på julafton när han öppnar sina klappar. Vi har även köpt till min familj och till Kims familj. Alla är väl inte så förtjusta i det. Visst jag förstår, men det är ju så roligt att ge bort saker. Det är trots bara jul en gång per år. Men jag köper båda argumenten, både att det är kul och onödigt. Julen är barnens högtid det tycker jag. Så länge mina barn är glada så är jag glad! Julmaten längtar jag inte efter direkt. Jag äter enbart potatis och vörtbröd hehe.

Äntligen är det lugnt i huset. Kim tog med sig Alice för att hämta bord och stolar hemma hos svärfar. Vi ska vara här i morgon och blir 14 personer så det behövs. Felix spelar dator och Lukas vilar förmiddag. Jag har hunnit duscha och vikt lite tvätt. Ska snart slänga ihop lite lunch. Sen ska vi hem till Tina och hälsa på lite. Var alldeles för längesen nu. Vi är överlag dåliga på att hälsa på folk. Jag är själv en människa som hatar undanflykter. Men det blir liksom inte av. Helgerna flyger iväg av sig självt. Jag däremot träffar ofta vänner utan familjen.

Här hemma är det för det mesta full rulle. Dagarna börjar ofta runt halv sju av att lilla Sarbast ställer sig upp i sin säng och pratar. Sen ropar Alice på sitt rum sen kommer hon in till oss och lägger sig brevid mig i sängen. Jag kastar ner spöket i Lukas säng. Det här gör jag för att vinna lite tid. Får kanske 10 minuter extra då. Tillslut släpar nån av oss upp och byter Lukas blöja och sätter på honom nya kläder. Sen är det dags för frukost. "Jag är hungrig, jag vill ha mat" så säger Alice efter att ha varit vaken tio minuter. Vi kör alltid "hotellfrukost" iaf när jag dukar. Detta innebär både fil, yoghurt, flera olika flingor, smörgås, obóy, massa pålägg, juice, ägg mm. Det tar tio minuter att plocka fram, 45 minuter att äta, Lukas ska matas sen ska jag äta samtidigt eller efteråt. Läser jag Krille tar det ännu längre tid. Det tar tjugo minuter att plocka av och tömma och fylla diskmaskinen (minst). Barnen har försvunnit för att klä på sig och se på morgontv. Man kan tro att lugnet ska lägga sig. Det gör det aldrig! Inte med tre barn i huset. Däremot så är det fifty/fifty på vem som börjar gråta först. Ibland är det Lukas ibland är det Alice. Felix och Alice kivas om nån filt eller platsen i soffan. Alice tar Lukas leksaker och knuffar undan honom och han blir ledsen. Det är ett jäkla oväsen rent sagt. Så här håller det på ett tag. Sen lägger vi Lukas som börjar bli trött. Nu brukar det lugna ner sig något. Då är det dags att sätta igång med lunchen. Det här säger jag inte för att klaga. Men det finns alltid något att göra. Man ska tvätta, vika tvätt, laga mat, plocka disk eller ta hand om barn som man egentligen gör hela tiden samtidigt som man gör allt annat. Älskar mina barn och skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Men börjar längta efter att börja jobba. Men sen ska man jobba hela livet så jag vet att jag ska njuta av det här. Det är en kort tid man är mammaledig. Det är verkligen fantastiskt att vara mamma, det är det men jag klandrar inte mig själv för att jag längtar till kvällen. Det är en fantastisk tid. Jag kan sitta framför tv:n med en kopp te och njuta av tystnaden. Jag kan prata med min man utan att bli avbruten av någon liten människa. Nätterna är härliga dem med. Iaf när man får sova. Jag blir väckt iaf 3 ggr varje natt, oftast fler. Så här har det varit i tre år nu. Men jag tänker inte klaga på det heller. Så är det att ha småbarn. Men det är kärt besvär som man säger. Det är det verkligen ♥

Men, i julklapp önskar jag mig en natt på hotell. Jag ska bara sova och jag ska vakna av mig själv! Och Lukas ska snart få ett eget rum. Min nattsömn kommer bli bättre och jag kommer att få tillbaka mitt sovrum, med andra ord en del av mitt liv. Som mamma sätter du alltid dig själv i sista hand, här hemma innebär det fjärde plats eftersom jag curlar en hel del för min man. Men det är han värd! Jag älskar honom så mycket. Han är min bästa vän och han är så bra! Och det är mitt val och mitt fel. Han har inte bett om det. Jag klagar men samtidigt är jag en martyr som gärna vill göra allt som jag gör. Så ja jag får skylla mig själv. Jag är en martyr, jag skaffade mig tre barn. Men vet ni vad. Det var det bästa jag någonsin kunde göra! I´m lovin it!

(så länge jag får klaga lite emellanåt vill säga)