mariia

Sitter och funderar lite så här på morgonkvisten. Jag älskar att prata om förhållanden, man kan nästan tro att jag är besatt av det, riktigt så illa är det väl inte men jag tycker att det är så intressant. Nu menar jag inte bara kärleksförhållanden utan även vänskapsförhållanden. Jag tycker att det är viktigt att man tar hand om sina förhållanden och vårdar sina nära med respekt. Om man tar en parrelation så är respekt och kommunikation två bärande stenar tror jag. Respekterar man inte varandra eller har en kommunikation som fungerar så är det nog svårt att få förhållandet att fungera. Visst det kanske går men är det en relation som är värd att hålla sig fast vid? Vi diskuterade detta igår när vi hade familjerna här och vi diskuterade en relation där det inte fungerar så bra. Åsikterna gick isär kan man säga. Jag resonerar kanske ganska hårt och dömde väl mer eller mindre ut den här relationen. En annan åsikt var att lite får man tåla och det behöver inte vara så bra. Man kan ha en kass relation men ändå ha en sorts trygghet i varandra. Det här köper jag fullt ut visst är det så att man finner trygghet i varandra. Och det är lätt för mig att dömma som har en relation som fungerar som den gör. Jag vet att jag är lycklig i min relation och det är jag trygg med. Men jag anser att man lever bara en gång och då ska man inte vara i en relation där man inte mår bra eller där man blir kränkt eller har andra jobbiga problem som förtar all glädje. Jag tycker att man ska kämoa för sin kärlek men jag tror samtidigt att man kan komma till ett vägskäl där man helt enkelt måste stanna upp och reflektera över hur man har det och om det är värt att fortsätta tillsammans. Och är det så att man vill försöka så måste man verkligen försöka och kanske ändra sitt sätt? Sen kan jag som utomstående bara tycka en massa jag kan aldrig påverka någon att lämna en relation utan det är upp till var och en. Men jag tror på att man ska vara så lycklig man bara kan. Man lever bara en gång och då ska man leva väl! Sen tror jag att det är viktigt att ha roligt tillsammans och att man tillåter varandra att ha det roligt på varsitt håll. Man måste unna varandra nöjen med t.ex kompisar.

När det kommer till vänskapsrelationer så är det lika viktigt att vårda dom. Man ska vara medveten om sina vänner och deras sinnesstämning. Man ska inte tappa kontakten med vänner som står en nära. Folk är inte slit och släng. En fara är att man tappar kontakten med kompisar när man går in i en relation. Det är ju såklart upp till var och en men jag tror att det kan vara dumt. vad händer om det tar slut med kärleken? Då står man där ensam kvar. Jag har själv kompisar som fallit i denna fälla en av dom finns knappt med oss längre och det är hennes val. Det andra kan inte ens bemöda sig med att svara på sms, ingen fara men tråkigt....ja det tycker jag nog