mariia

Just nu så har jag och Kim ett telefonförhållande. Men det gör faktiskt inte det minsta. Vi för alltid så bra samtal över telefon. Vi kan avhandla en massa viktiga saker på det viset. Vi har bättre samtal i telefonen än vi har öga mot öga. Kanske låter konstigt men så är det. Hemma hinner vi knappt prata med varandra. Man blir alltid avbruten av något av barnen. Nu har vi förvisso inte fört några livsavgörande samtal sen han for till Sthlm utan bara pratat litegrann varje dag. Han jobbar mycket där borta och här går det i ett ända tills barnen somnar. Alice fick prata med pappa och ville aldrig lägga på.

Barnen, finaste små barnen. De är så fantastiska så mina ögon tåras när jag tänker på dem. Alice utvecklas så nu så det inte är klokt. Händer saker hela dagen. Och hennes ögon! Min dotter har de vackraste ögon jag någonsin skådat. Det här är inget skryt utan jag tycker verkligen att hon har det. Stora och bruna med långa tjocka ögonfransar. Här om dagen när det var fars dag så var Felix lite fundersam. Han hade inte köpt någon present till Kim och frågade vad han ville ha. Sen berättade han att han inte hade så mycket pengar att köpa någon present för men att Kim kunde få alla hans pengar. Kim sa att han inte behövde några pengar och fick en puss och kram istället. Lukas har ju varit en guldpojke sen han föddes. Men nu är det liv i luckan. Han gormar på en del och blir frustrerad när han fastnar under stolar och inte får tag på saker han vill ha, lillkillen ♥ Det är ett sant nöje att vara ensam hemma med dom. Även fast man ibland blir lite frustrerad.






Alla barn när de var nio månader.