Till the world ends

Idag var det dags för andra dagen på dagis. Det gick bra. Men han hade ingen lust att sova på vilan. Jag låg brevid honom i ett rum med små trötta barn. Lukas ville bara krypa runt på alla och busa. Så jag gav upp och tog med honom hem. Han kommer att somna sen när han väl går där det är jag inte ett dugg orolig för. Annars gick det bra. Det är roligt att hänga på dagis med en massa söta kids. Känner mig nästan som en fröken när jag sitter och leker med barnen, klär av dem efter utevistelsen och hjälper dem med maten. De är härliga de små liven. Den ena är sötare än den andre där borta, ljuvligt!

Men alltså det börjar ge mig huvudbry det här. Jag har bara spenderat några timmar borta varje dag. Men jag känner att jag inte hinner med något här hemma. Hemmet förfaller sen hinner jag knappt med att läsa alla bloggar. Vilka problem jag har va!? Jag ser verkligen fram emot att börja jobba men det kommer att bli hektiskt. Nu har vi TRE barn som ska upp varje morgon. De ska kläs på och det ska jäktas iväg. Sen är man borta hela dagarna för att sen komma hem och i stress laga middag med hungriga och trötta barn omkring en. Jag skulle gärna dra ut på den processen om jag ska vara ärlig. Jag är egentligen ingen som trivs med att bara sitta hemma men just nu känns det ganska lockande faktiskt. Kanske beror det på att Lukas är vårat sista barn och våran lille. Men missförstå mig inte jag lider inte av det men det känns lite ovant. Kommer så väl ihåg när Felix var två år. Han låg i våran säng av någon anledning och vaknade upp en lördagmorgon och skrek att vi hade bråttom. Oj det sved i hjärtat. Stressar vi ihjäl våra barn?

Vill rikta ett stor tack till svärmor som tog hand om Felix hela helgen. Han har haft det underbart bra. Hon tog med honom på bio, restaurang och badhuset. Sen har de cyklat hur mycket som helst. Det var nog skönt för honom att komma iväg och få all uppmärksamhet för en helg. Alice saknade honom nog en del. Det märktes på söndagen när vi åkte och hämtade honom hemma hos Kims syster. Han var hennes bästa vän och sen satt hon och kramade och låg emot honom hela vägen hem. Syskonkärlek♥.

Nu tar jag natta. Kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0