Ettåring i huset
Dagen till ära har vi ätit lite semeltårta med mormor och gett våran stora kille en massa pussar och kramar. När Felix kom från skolan så frågade han om jag berättat för Lukas att han fyllde år idag. Det har jag sa jag. Felix frågade om han blev glad? Självklart sa jag, han blir alltid glad när man pratar med honom. Han har börjat stå upp själv utan att hålla i sig. Kanske går han om nån månad, time will tell.
Grattis Älskling!
Hej! Kul att du läser min blogg, och ännu roligare att du lämnar en kommentar ;) Nu läser även jag din blogg o har förstått att du ju bor granne med Jonnys föräldrar ;) Kram jonna!
Men gud stackars dig som fick sitta i ett väntrum med FOLK när du hade värkar. Helt galet att man inte ska kunna få vara ifred med en sån smärta!
Undrar så hur min förlossning ska bli denna gång.. men det är tur man inget vet iofs=)
Jonna: Klart man ska lämna en kommentar! Kul att läsa och då vill jag gärna lämna ett litet avtryck. Vet själv hur glad man blir av en kommentar på det man skriver :) Haha ja det stämmer vi bor grannar sen länge. Tack för din kommentar (gjorde mig glad)! Kram på dig!
Sara: Ja det var mindre trevligt faktiskt. Det var tur att det inte gick kanonfort det hade sett ut det. Usch! Ja det blir spännande för dig, det är ju så roligt med förlossning! Men det är som du skriver, det är tur att man inte vet något innan.