mariia

Då var det måndag igen. No bitching, no whining bara ett konstaterande. Har haft en bra helg, en mycket lugn sådan. Alice och Lukas har varit sjuka så vi har knappt varit utanför dörren. Felix som varit frisk har lekt med kompis och varit på barnkalas. Igår smet jag iväg och gick på china med två av mina närmaste vänner.

Barnen är fortfarande risiga. Lukas som ändå varit som en solstråle hela helgen mår sämre idag. Han har feber och hostar och snorar massvis. Det har han förvisso gjort ett tag nu men det har blivit värre. Alice snorar hutlöst mycket hon med men är kanske feberfri idag. Just nu sover dem. Lukas sover sin vanliga middag och jag frågade Alice om hon inte skulle gå och sova hon med så det gjorde hon och somnade direkt. Alexandra var snäll och kom och hämtade Felix så han fick komma dit och leka lite. Han har ju sportlov och att leka med kompisar är ju det han helst gör. Tråkigt att sitta inne och uggla med oss hela dagen.

Försöker att få Alice att äta eller åtminstonde dricka. Hon har inte ätit de senaste dagarna. Igår åt hon tre kakor, tre skedar glass och drack lite saft och mjölk. Idag har hon fått oboy till lunchen och saft i nappflaska. Gör vad som helst för att få i henne vätska som ni hör. Gav henne mos och sojakorv (hon brukar vilja äta upp min korv jämt) så jag passade på. Hon åt givetvis inte ändå. Men jag vill ändå erbjuda henne mat ett par ggr om dagen. Givetvis utan att tjata men bara ställa fram liksom. Man ska aldrig tjata om mat det är jag fullkomligt övertygad om.

Idag är det 25 år sedan Olof Palme sköts ihjäl i Stockholm. Alla delar sina minnen om vad de gjorde när de fick reda på att han mördats. Jag var nästan fem år när det här hände. Jag har ett riktigt bra minne, men det här kommer jag inte alls ihåg. Vet att mina föräldrar har berättat för mig att brorsan kom in med tidningen och läste högt för dem att Olof Palme mördats. Men jag kommer inte ihåg ett dugg. Min pappa var i många år aktiv inom Socialdemokraterna och jag vet att han vid något tillfälle träffat Palme (innan han blev statsminister) så det talades säkert en hel del om det här i mitt hem vid tidpunkten för mordet. Men jag finner det intressant och önskar så att de kunde få lösa det här. En del av mig tror att Christer Pettersson faktiskt var skyldig. Han har ju erkänt men tagit tillbaka, Lisbeth har pekar ut mördaren och är fullkomligt övertygad, och historierna med Zigge cedergren eller den här förra livvakten låter ju helt rimliga. Tydligen fanns det en bloddroppe på Petterssons rock men den var för liten för att analyseras på den tiden. Jag kan tycka att 25 års arbete borde lett längre. Finns ju en annan man som många inblandade tror är skyldig. Men han sköts ihäl i USA eller var det inte så? Jag är inte alls insatt i det här men intressant är det.

Däremot kommer jag ihåg när Anna Lindh mördades. Felix var tre månader och han hade nyss haft magsjuka. Han smittade mig och jag smittade Kim. Felix hade varit risig i några dagar, kräkts och inte velat amma. Vi var hemma hos Mia som fyllde år. Hon bjöd på massa tårta och plötsligt blev jag illamående. Jag gick in och kräktes på deras toa och sen kräktes jag i en kasse hela vägen hem från stan. Vi var däckade i ett par dagar och låg mer eller mindre i sängen hela dagarna. Tillslut satte Kim på tv:n i sovrummet. Det var en massa flaggor och rosor på tv:n så Kim gissade på att någon blivit mördad. Jag vaknade upp rejält och följde det sedan slaviskt.

Nu ska jag njuta av tystnaden och krilleposten en stund till de små vaknar. Trevlig måndag på er!