Going nuts

Har nyss avlutat ett telefonsamtal med en kompis. Vi pratade i nästan två timmar och vi hann med att gå igenom sista tidens händelser. Vi pratar inte bara om varandra utan vi samtalar mycket om alla andra och folk i vår närhet, det ska erkännas. Ja det är rent skitsnack en del ggr det kan jag oxå stå för. Man pratar om folk och hur de beter sig. Jag kan bli galen på sånt. Jag vill förstå varför folk gör som de gör. Jag vill kunna relatera och jag går till mig själv och jämför. Inget konstigt med det antar jag, men att ha så mycket åsikter och bry sig kan ta på krafterna. Är ni likadana? Ältar ni och "lägger er i" hur andra gör? Ibland skulle det vara befriande att bara skaka på huvudet och gå vidare, men vissa saker sätter sig.

Jag har så mycket åsikter och det är sånt man kan älta med kompisar. Störelsemoment, saker man inte pallar med. Jag kanske är kall men jag orkar inte sätta på ett smile och säga åh jag förstår, det är svårt att få till mm. Jag orkar inte fejka. Jag vill umgås med folk som ger mig något. Jag vill inte sitta och le och sen åka hem och våndas. Jag vill ha folk som får mig att må bra i mitt liv.

Sociala medier är nästa punkt. Här om dagen fick jag en berättelse om Facebook berättad för mig. Det var en tonåring som protesterade mot livet och knäppa vuxna. Detta är ju en sund händelse i en tonårings liv det knäppa var att en lärare hade kommenterat och fjäskat med hjärtan och fiskat efter bekräftelse av denna tonåring. Sånt här kan jag gå igång på! Jag tycker för det första att man inte ska vara vän med sina elever på FB. Jag tycker inte att det passar sig. Man ska skilja på sitt privatliv och jobb. Man ska vara en bra förebild. Jag är inte vän med elever på Felix skola eller mina barns pedagoger. Jag är bekant med dem i vanliga fall men känner att det blir en intressekonflikt. Jag vill inte att de ska se allt jag gör, eller allt som vi gör som familj och jag inser att de säkert också vill ha sitt privatliv ifred. Jag säger inte att det är så här det ska vara, men det är sån min åsikt är. Jag har tackat nej till små barn med för jag tycker inte att det finns nån anledning för oss att vara "vänner". Ett annat ex på hur detta kan gå fel. Är en bekant som jobbar som lärare och är vän med varenda högstadielev hon har. Hon har taggat dem i bilder från skolresor och sen lägger hon ut massa privat info och hon byter killar ofta mm och allt detta ser eleverna. Sen tar hon lättklädda bilder på sig själv och lägger ut. Detta är verkligen inte okej! Nej det här med sociala medier är verkligen både och ibland. Man måste kunna ha distans tror jag. Jag föreslog att den här kompisen (tonåringshistorien) skulle maila rektorn och berätta eller ifrågasätta detta. Jag tror inte heller att han/hon tycker att detta är helt okej.

Sen var det en annan historia  som jag inte kan dra här. Den handlar om barn. Och jag anser att det är värt en anmälan till soc. Eller värt är väl fel ord, men det är anmälningsvarning på historian. Man måste ta hand om sina barn. Vad ska man annars med dem till?

Jag är långt ifrån perfekt, men jag reflekterar varje dag och funderar på vad jag kan göra bättre och jag ska aldrig sluta ta hand om mina barn efter bästa förmåga. Det svär jag på!

Kommentarer
Postat av: Sara

Håller med till punkt o pricka. Det här med sociala medier är sjukt! Min lillasyster har precis blivit utsatt för att hennes ex skriver skit om henne. Han har förvrängt sanningen som fan o skriver felaktigheter o att han hatat henne. Hans kompisar skriver att hon är dum i huvet när de läser killens version (han blev dumpad och påstår att han gjort slut). Jag blir så ledsen o när jag var 18 gjorde jag också slut m folk men då famns inte dom här skitsnack-forumen där man har 450 "vänner". Jag känner många ggr för att lägga ner det faktiskt. Kram till dig

2011-10-04 @ 15:43:50
Postat av: Maria

Ja det är det faktiskt! Så mycket kränkningar och skitsnack som förekommer på nätet! Det finns många nackdelar med det. Din systers historia är ett tydligt exempel. Stackars henne! Jag vill oxå lägger ner ibland men är för nyfiken själv och tycker att det är roligt sätt att hålla koll på folk. Tur man är vuxen och kan ha distans till det och inte bry sig så mkt.

2011-10-04 @ 15:59:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0