Man på vift
Idag är det en typisk lördag in the Krisnevski/Röös residence. Vaknade av att Lukas ropade "Mamma jag har sovit färdigt". Det hade han minsann, Alice kom upp och kröp ner brevid Kim som alltid snor med sig barnen i sängen på helgmornarna. Pallrade mig upp efter två Greys avsnitt och in i duschen. Sen fram med frulle, plocka disk och ladda en maskin med tvätt.
Under frukosten bestäms det visst att min sambo ska ner i skogen och köra ved. Alltid samma visa! Jag var dum nog och trodde att han skulle vara hemma. Men är det fint väder jobbar han ute är det dåligt så jobbar han inne. Sån är han min man, arbetsnarkoman ut i fingerspetsarna och jag vet vart den genen kommer ifrån. Jag är oerhört glad över att han är så arbetssam, missförstå mig rätt. Men jag vill ha honom hemma hos mig. Jag vill se honom, jag vill pussa på honom, jag vill babbla sönder öronen på honom. Men han känner pressen av att saker behöver bli klara och jag förstår det med. Det är inte så att han är iväg och roar sig. Är han hemifrån så är det just för att han jobbar. Är han still så ska han sitta framför datorn eller framför en film. Annars är han inte still, det händer inte. Men han är så fin min man, han är så hjärtlig. Han lyser fortfarande upp när jag ringer till honom, han är en underbar pappa pch min bästa vän. Tänk om man kunde få hänga med honom lite mer bara. Men du älskling i slutet av Maj är du bara vår! Då tar jag med dig på en tripp och det ser jag fram emot kan jag lova!
Mitt i detta ringer Linda aka Lail! Hon har samma dilemma hon, en man som också "sviker" och ska iväg. Vi vet att det bara är att gilla läget för hade de hindrat oss i nåt hade vi blivit galna. Men är man småbarnsmamma så behöver man sin man ibland. Så hon tar med kidsen och kommer hit och så håller vi varandra sällskap. Jag är så glad för att hon kommer. Hon är världens bästa vän, det är alla mina vänner. Så mitt i detta gnäll så känner jag en sån stor tacksamhet. Jag har ett fantastiskt liv och jag är så lycklig!
Så nu har jag städat och ska vänta in Linda och grabbarna! Annars är det lugnt, jobbar mest och där går det super. De vill redan att jag ska stanna kvar där hos dom. Det här låter osvenskt och skrytigt men alla ställen där jag är vill ha mig kvar. Jag är tydligen bra att jobba med. Tackar min pappa för det. Jag ärvde hans glädje och hans humor. Tack pappa, jag älskar dig! ♥
Givetvis köpte jag blomman. Men den är tyvärr bara färgad blå, det borde jag ha förstått. Men den är vacker!
Under frukosten bestäms det visst att min sambo ska ner i skogen och köra ved. Alltid samma visa! Jag var dum nog och trodde att han skulle vara hemma. Men är det fint väder jobbar han ute är det dåligt så jobbar han inne. Sån är han min man, arbetsnarkoman ut i fingerspetsarna och jag vet vart den genen kommer ifrån. Jag är oerhört glad över att han är så arbetssam, missförstå mig rätt. Men jag vill ha honom hemma hos mig. Jag vill se honom, jag vill pussa på honom, jag vill babbla sönder öronen på honom. Men han känner pressen av att saker behöver bli klara och jag förstår det med. Det är inte så att han är iväg och roar sig. Är han hemifrån så är det just för att han jobbar. Är han still så ska han sitta framför datorn eller framför en film. Annars är han inte still, det händer inte. Men han är så fin min man, han är så hjärtlig. Han lyser fortfarande upp när jag ringer till honom, han är en underbar pappa pch min bästa vän. Tänk om man kunde få hänga med honom lite mer bara. Men du älskling i slutet av Maj är du bara vår! Då tar jag med dig på en tripp och det ser jag fram emot kan jag lova!
Mitt i detta ringer Linda aka Lail! Hon har samma dilemma hon, en man som också "sviker" och ska iväg. Vi vet att det bara är att gilla läget för hade de hindrat oss i nåt hade vi blivit galna. Men är man småbarnsmamma så behöver man sin man ibland. Så hon tar med kidsen och kommer hit och så håller vi varandra sällskap. Jag är så glad för att hon kommer. Hon är världens bästa vän, det är alla mina vänner. Så mitt i detta gnäll så känner jag en sån stor tacksamhet. Jag har ett fantastiskt liv och jag är så lycklig!
Så nu har jag städat och ska vänta in Linda och grabbarna! Annars är det lugnt, jobbar mest och där går det super. De vill redan att jag ska stanna kvar där hos dom. Det här låter osvenskt och skrytigt men alla ställen där jag är vill ha mig kvar. Jag är tydligen bra att jobba med. Tackar min pappa för det. Jag ärvde hans glädje och hans humor. Tack pappa, jag älskar dig! ♥
Givetvis köpte jag blomman. Men den är tyvärr bara färgad blå, det borde jag ha förstått. Men den är vacker!
Kommentarer
Trackback
