Being a parent
Som idag när jag kom hem sex, då hade Kimpa lagat mat och vi satte oss och åt. Sen skulle Alice bada, diskas, tvättas, hängas in tvätt, plocka i huset och sen lägga barn med tandbortstning, toabesök och allt det innebär. Sen var det vattningsdag mm mm. Och det där med lov, sånt stressar föräldrar också över. Som förra veckan då Felix hade påsklov. Han fick spendera fyra dagar på sitt fritids. Däremot klämde vi in en kryssning en natt men han talar ändå mest om att han fick vara på fritids hela sitt lov. Helst vill man ju ha betald ledighet och kunna hitta på roliga saker med barnen. Sen tror jag att den här generationens föräldrar har höga krav på oss och vill vara nån slags superförälder som har tid och råd med allt.
Sen det här med ständigt dåligt samvete för det ena än det andra. Det är inte heller helt bra men det kommer smygandes hela tiden. Man får bli arg och ryta till, säga nej och ställa krav på sina barn. Jag ser många föräldrar i mitt jobb och jag ser att det finns en hel del som har svårt för just den här biten. Men det är inte helt lätt, det är stundvis riktigt tufft att vara förälder. Det går inte att ta en paus heller, det går i 180 knyck 24/7.
Men jag är övertygad om att man "kommer undan" med en hel del. Man är inte mer än människa, man ska givetvis göra sitt yttersta. Men jag tror att är det mesta (övervägande) positivt så kommer barnen att växa upp och bli trygga och nöjda individer. Sen gäller det att inte glömma bort sig själv som människa med och uppfylla sina egna behov med. Har kännt mig lite seg sista tiden. Det har varit mycket barn, träffar barn på jobbet hela dagarna och sen hem till sina tre egna med allt vad det innebär. Så när Kim började tala om att köpa ny diskmaskin igår så var jag inte sen med att ringa mamma och be henne ta barnen. Vi begav oss till Karlstad och åt på subway, köpte maskin och Kim prutade ner den och fick den 1500 billigare (webbpriset). Sen hann vi även med att titta på tre olika kök. Satt och pratade och sjöng i bilen och inga barn i närheten. Låter kanske hemskt men det var underbart härligt. Bara det här med att hinna prata med varandra utan att bli avbrutna av små röster. Guld värt!
Kram på er!
Du har så rätt i allt du skriver...tycker man går med dåligt samvete hela tiden för att man vill göra så mkt med och för barnen men för att kunna det måste man jobba arslet av sig....
Egentid är också viktigt men få tar den tiden tillsammans
Gött ni prutade ner diskmaskinen=)))
Ha en härlig dag, jag ska på vfu=)
KRAMAR
Det berömda ekorrhjulet ;-)
Det jag upplever är att skolan mer och mer får en "uppfostringsroll" snarare än en "läranderoll" mycket tid och energi går åt till tillsägelser. Föräldrar "orkar" inte ta striderna hemma som är så viktiga.
Egentid är viktigt!
Kram på dig
Ja du har så rätt! Jag sa till Jimmy igår att vi aldrig hinner med att ens fråga varann hur dagencarit knappt. Det är svårt att hinna med ens egen relation när man parerar mellan alla vardagsmåsten och inbillade måsten som att sitta och glo på sin iPhone som är så himla intressant. Det gör vi tyvärr allt för ofta!!
Mitha: Ja visst är det så och det är rätt så tärande ibland faktiskt. Och som du säger så måste man jobba arslet av sig för att ha råd att försörja sin familj. Ha det så bra på din VFU, tycker att du är så duktig som kämpar på. Stor kram!
Anna: Jag håller med dig fullt ut. Det är väldigt mycket uppfostring! Och vi pedagoger får ta striderna som föräldrarna inte orkar ta.
Sara: Ja jag vet det är svårt att hinna med sin relation. Det är väldigt mycket annat hela tiden. Vi gör likadant vi, sitter framför varsin dator på kvällarna och sen framför varsin egen serie. Blir lite krock med för likväl som man vill hinna med varandra så vill man även ha den här egentiden på kvällen och kanske ägna sig åt "sitt".
