mariia

Känner mig lite sårbar ikväll. Full med känslor och ibland är det så jävla jobbigt. Surfar in på aftonbladet och läser hur en bil kommit med bredställ och kört på en massa ungdomar. En trettonårig pojke är död och jag dör en smula jag med. Jag orkar inte läsa om sån skit och sån sorg. Bara tanken på att behöva förlora ett barn får mig att kräkas. På allvar jag får hålla tillbaka spyan. 

 

Ja tycker att livet är så fantastiskt. Jag älskar det och jag är livrädd för att förlora nån närstående eller att själv behöva lämna in. Jag vill inte missa allt fint som väntar. Jag tar vara på varenda dag och jag njuter verkligen av allt som hör livet till. Eller ja det mesta. Jag är av uppfattningen att folk klagar alldeles för mycket och att de wastar sina liv. Eller tid i deras liv. Sen vet jag att livet inte alltid är roligt och att man inte bara kan roa sig. Men man kan göra det bästa av det.