mariia

Har varit igång och jobbat i snart två veckor. Det var så klart mycket att göra när vi kom till jobbet eftersom vi nyss flyttat. Sen fick jag ta alla inskolningarna vart nu rättvisan var i det. Sen ska jag förbereda inför förskoleklassen som kommer om en dryg vecka så det finns att göra helt klart. Jag är inte direkt bekymrad men jag är lite mentalt slut. Det är lite tidigt för det känner jag. Eller så är jag extra känslig för att jag har mens och ja hormoner och allt vad det är. Har grinat varje kväll av utmattning. Ikväll ska jag på kickoff med jobbet. Funderar på att stanna hemma med barnen istället. För sen på fredag så åker jag till Göteborg direkt efter jobbet. Det ska bli väldigt roligt men egentligen hade jag kanske behövt vara hemma och bara vara. Men livet pågår jämt och ständigt, det saktar varken in eller går i repris. Kim vaknade med huvudvärk så han tog lite sovmorgon och cyklade iväg med barnen så kan jag gå direkt till jobbet. Det är ju en omväg att åka förbi fritids först (Lukas har börjat fritids, stora killen). Numera tar det mig exakt tio minuter att gå till jobbet, skitsmidigt. Vägen hem är värre, jäkla backe.

 

Nu ska jag slänga i mig en macka innan plikten kallar. Puss!