mariia

Det är snart december och det går i en jäkla fart just nu. Har som vanligt roat mig en hel det. YOLO är mitt motto här i livet. Har haft avtackning för en otroligt fin kollega som valt att jobba med annat. Jag har varit på en föreläsning för föräldrar till högstadiebarn. Har fixat en fin lägenhet till mamma. Mitt i stan nästan, tror det kommer att bli väldigt bra. Så nu i helgen så ska vi börja rensa hennes hus så hon kan sälja det. Har även bjudit mamma på mongolisk buffé.

 

Har varít på restaurang och firat Charlie som fyllt år. Helgen efter bjöd hon oss på 80-talsfest. Mycket trevlig, men hjälp så vi såg ut! Varit ute och ätit med Mia och en gång med Sanna och Matilda. Har varit på fredagsmys och lek med Lukas klass. Sen gick jag och mamma på Laleh i Karlstad, innan konserten fick vi supé. Det var min morsdagspresent till mamma.

 

Den här veckan är det kommunfest på torsdag och sen Kent på fredag. I helgen ska vi röja i mammas hus. Och i slutet på nästa vecka åker vi på semester. Så det händer en del, det står inte still i mitt liv och jag älskart! Nästa vecka fyller Alice 9 år med. Sen är det jul och sen är vi hemma i ett par veckor innan vi åker igen. Känns som att jag kan överleva den här vintern utan problem. Just nu är jag så förbannat trött på att frysa.

 

Igår kom jag hem efter tre nätter på patienthotellet. Mamma åkte in på tisdagsmorgonen och jag anslöt till henne på kvällen. På onsdagen åkte hon in på operation. Jag roade mig genom sociala medier och genom att ringa till fina vänner. Sen kom Carina och höll mig sällskap en stund och vi tog en fika ihop. Då var klockan över 17 och jag hade fortfarande inte hört nåt. Vi gick och frågade efter henne på uppvaket. När jag pratade med en sköterska genom en porttelefon hörde vi mamma i bakgrunden "jag är här" sa hon. Det var en skön känsla. De såg ingen spridning och mamma var ganska fysisk pigg efter operationen som tur var. Hennes depression i sig känns värre. På torsdagen passade jag på och smet iväg till en kompis en sväng. Mia som jag inte träffat sen i mars. Hälsade på i hennes nya lägenhet och hade en härlig pratstund. Igår tog de bort mammas dränage och vi fick åka hem. Kom hem och hämtade barnen på fritids. Gick hem och bakade åt dem och städade lite. Helt underbart att vara hemma.

 

Idag tog jag sovmorgon sen åkte jag och hjälpte mamma att handla. Sen bjöd jag henne på lunch innan jag åkte hem till Charlie ett par timmar. Sen hem och fixade mat till barnen. Sen kröp jag ner i soffan med en varsin unge brevid mig och så såg vi på Robin Hood, supermysigt!

 

En annan härlig sak har hänt. Vi ska åka till Sri Lanka två veckor i januari. Till ett nybyggt 4-5 stjärnigt all inclusivehotell på stranden. Vi åker med Kims syskon med familjer och svärmor. Så vi är totalt 11 personer som åker. Det ska bli helt fantastiskt! Och i sorgen på sjukhuset så var jag samtidigt själalycklig. Tror inget gör mig lyckligare än när jag får resa med min familj. Det är verkligen livet på en pinne! Jag började att resa sent i livet. Flög flygplan för första gången när jag var 32, för tre år sen. Sen dess har det blivit inte mindre än 8 utlandsresor (inkluderat de två vi gör i vinter). Så jag tar igen. Det som nu blir lite tokigt är att vi kommer att åka iväg på två resor med mindre än en månads mellanrum. Är lediga en vecka kommer hem sen är det jul en vecka senare och sen går barnen en vecka i skolan efter jullovet och sen ska vi bort igen. Lyxliv, man lever bara en gång!