Life is a struggle

Jag är så otroligt lyckligt lottad! Jag inser det! Mitt liv är relativt okomplicerat och jag får må bra varje dag. Jag har folk runt mig som får mig att må bra. Jag gör saker jag gillar. Umgås med folk jag älskar. Mitt psyke är rätt starkt, det är inte mycket som får mig ur balans. Jag tar det mesta med en klackspark, ältar inte eller gräver ner mig. Nej det gäller att kämpa på så länge det går. Sen gråta en kvart och gå vidare i livet! Just nu har jag väldigt många runt mig som mår dåligt och går igenom helvete och ännu värre. Önskar jag kunde bära deras smärta.
 
I helgen var brorsan och hans tjejer här. Vi hade det mysigt. Var på stadsbondgården och badhuset. Åt ute och umgicks en massa. Barnen var väldigt glada. Önskar att vi kunde ses lite oftare. Saknar dem en hel del mellan varven.
 
Sen sist har vi varit på Leos lekland med barnen, ute och ätit med svärfamiljen, firat Mia, AW med hela Södermalm. Kvällsfika med vin hos Linda, har börjat i kör och fortsatt att typ utesluta socker (nån gnutta smyger ju ner här och var). Har tappat åtta kilo, alltid en början.
 
Nu ska jag se Outlander, veckans höjdpunkt!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0