Meet Joe Black
För 12 år sen började jag läsa på lärarlinjen. Mitt andra år då jag började läsa min inriktning som bestod av specialpedagogik så fick jag en fantastisk studiegrupp. Från början var vi sex men till men tillslut blev det jag, Sofia, Ulrika, AnnMarie
och Eva. Vi kom redan från början väldigt bra överens. Alla våra arbeten tog tid och de andra i klassen sa alltid att vi var så oeffektiva. Det var vi men vi hade så roligt. Vi var en hög olika människor men vi kom så bra överens. Vi lärde verkligen känna varandra.
Ett år senare hade vi våran första stugträff i evas stuga vid Fryken. En helg i september som ofta sammanföll med en gäddfisketävling i den sjön. Den här helgen var alltid fantastisk. Vi hann att avhandla så mycket. Ett av de roligaste minnen var
när jag sov i en gammal bäddsoffa. Jag var gravid med Alice. Och vände mig om i soffan under natten och det small bara till. Sen satt jag fast som i ett klämjärn. Jag tänkte att jag tar mig nog ur och började bända. MEn jag låg där jag låg. Ödmjuk som
jag är så började jag viska på Eva. Eva jag sitter fast. Eva tände lampan, ställde sig upp och kunde inte hjälpa mig för hon behövde skratta klart först. Det där minnet skrattade vi åt länge och väl när vi sågs. Jag försökte hålla liv i våra
träffar. Vi sågs när någon fick barn och lite andra gånger och ett par år i rad så hade vi våran stugträff. När jag frågade om den i höstas så svarade Eva att hon inte hade stugan kvar. Men hon ville ses och vi försökte få till en träff i höstas. Vi fick
inte ihop nåt datum. Men jag och AnnMarie åkte och firade Ullis nyfödda dotter samt AMs 40-årsdag. Men Eva och Sofia var inte med.
För någon vecka sen blev Eva dålig. Det var nåt knas med hennes hjärta. En pacemaker opererades in. För en vecka sen skrev hon på fb att hon var så glad att hon fått livet tillbaka. Sen hände något och nu finns hon inte mer. Jag saknar henne! Och
har saknat henne de sista åren. Hon var en sån stark kvinna som gått igenom en hel del i sitt liv. Det här är så ledsamt. Jag lider så med hennes barn. De betydde allt för henne. Hon var en sån fantastisk mamma. Mitt liv kommer att vara oförändrat
men deras liv blir aldrig detsamma.
Just nu ligger jag i en säng på Teneriffa. Jag har det helt underbart. Jag har fått umgås med min familj och min bästa vän Linda och hennes familj. Jag har ätit massa god mat, druckit goda drinkar och badat. YOLO! För så är det faktiskt. Det här livet
kan vara slut när som helst och jag tänker göra det bästa av det. Leva som om varje dag är den sista för det kan det faktiskt vara.
Jag hoppas du får det bra uppe i himlen Eva. Tack för alla skratt, alla kvällar vid Fryken och för din vänskap. ❤️
Kvinna
Ikväll är jag faktiskt lite trött på att vara kvinna. Sen jag gick ner i vikt (12 kg totalt men upp två nu under jul) så har min kropp kommit igång igen. Det är ju skitbra såklart. Detta innebär mens oftare, förut kunde jag ha det en gång i halvåret när
det ville sig illa. Detta innebar ofta syndafloden. Så visst är jag tacksam för att det kommer oftare och i mer behändig omfattning nu. Däremot sista året så får jag alltid så otroligt ont i tuttarna innan det drar igång. Och då menar jag inte två
dagar innan utan mellan 7-10 dagar innan drar det igång. Och det värker så jag blir grinfärdig när jag tar av mig bh:n. Detta innebär också att jag kommer att ha mens på en utlandsresa för första gången i hela mitt liv. Vädret ser också ut att bli lite
sisådär. De som förutspår vädret säger regn vissa dagar. Men temperaturerna varierar på upp till åtta grader. Positiv som jag är så väljer jag att lita på min app i telefonen. Den brukar trotsallt stämma ganska bra. Jag kommer hur som haver göra det bästa
av resan. Ser fram emot att gå mycket, äta massa gott, bada, sola och kanske ska jag ta med mig träningskläder och gymna en del med? Det vore kors i taket. Men jag gillar att överraska.
Sen kan det irritera mig att man som kvinna ska ta sånt otroligt ansvar för barn, hus och hem. Sen efter att ha slitit som ett djur på jobbet hela dagen, sen hemma hela kvällen dessutom helst vara upplagd för sex när som helst mannen i hushållet
har lust. Läste i någon artikel att när kvinnor varit i förhållande länge så behöver de en färdknäpp. Att bli igångsatt med diverse förförelse och kyssar på halsen. Tror det stämmer. Inte bara få upp den and get in on så att säga. Jag och många
tjejer med mig har lite av en uppförsbacke vissa gånger. Som att jobba. Det kan kännas motigt innan men är rätt najs när man väl är på plats. För mig tar det dock inte emot att gå till jobbet. Tycker om mitt jobb och reflekterar inte så mkt över hur
skönt det vore att vara hemma. Gör jag det så blir det sjukt svårt att motivera sig att gå iväg. Nu har jag inte varit man så det är väl svårt för mig att förstå. Kuken kanske måste ha sitt? Jag och min ladugårdsröv måste ha soffan och serie varje
kväll å andra sidan. Så det kanske inte är mer än rättvis? Haha
Nu ska jag krypa ner med en pod i örat. Sov gott!
Tacksamhet
Har blivit lite sämre på att vara tacksam. Inte dålig men blivit lite av en bitterfitta sista tiden. Det måste sluta nu! Tycker förvisso att jag haft en del bra anledningar. Kollegor som lämnat över jobb på mig bl.a. Folk som inte tagit sin proffesion
på allvar. Barn som blir lidande. Inte mycket gör mig mer förbannad och ledsen på samma gång.
Våran katt Cocos är lite psyksjuk på sitt eget vis. Han bor typ alltid ute i nån buske under vår-vinter. Nu håller han på att flytta in. Men är osäker i närheten av Dexter och Luna och har svårt att komma till ro och finna en sovplats. Förut vågade han
sig bara in i Felix rum som ligger precis innanför ytterdörren. Ni vill han aldrig sova där längre och utan har letat sig upp till ungarnas Rum på övervåningen. Men då får Alice gå upp mitt i natten och släppa ut honom. Jag sa att jag skulle göra
det men jag har faktiskt inte vaknat och hört honom skrapa. Att hon ska behöva vakna mitt i natten är ingen bra grej. Men så har det blivit. Nu hände det 3.30 och sen dess har jag varit vaken. Lyssnat på poddar och Spotify. Klockan ringer 5.15 så
kanske kunde jag inte somna om pga det psykologiska. Man ska alltid försöka se livet positivt. Kanske är det positiva i det här att jag lär somna gott inatt. Sen kommer jag att ha PKU idag och endast jobba i barngrupp i 1,5 timmar. Kunde ju ha
varit precis tvärtom.
Något positivt är att jag kommer att vara lycklig hela veckan. På söndag åker vi på semester. Jag är alldeles pirrig i magen för jag älskar det! Inte mycket som slår den känslan. En vecka i vårat lilla paradis med all inclusive och förhoppningsvis lite
värme iaf. Det blev dyrt men det kommer nog att vara värt varenda öre!
Nu ska jag ta en dusch, sminka mig och knalla till jobbet som börjar 6.15 idag.
Puss!
