mariia

Den här vecka har varit lite mer slitsam. Bröt ihop på jobbet imorse. Det handlar inte om mig men om en frustration och hur saker man säger kan skada folk. Ja för livet faktiskt. Och som lärare ska man inte sticka ut hakan, man ska bara smeka medhårs le och ta emot. Jag vill bara skrika och skaka om vissa människor. Varför har folk inte förmågan att se världen för vad den är. Och den ena händelsen avlöste den andra. Så det är en fantastisk tur att det är fredag. För idag var tamefan mina leenden slut. Så nu tar jag helg. Jag ska umgås med mina barn, jag ska ha hem mina tjejer på bubbel. Det see ut som fan här hemma och jag får nästan skämmas när jag släpper in dem. Men den här träffen har vi försökt få till i mer än två månader så nu gav jag upp och bjöd hem dem. Det sla bli härligt. Och bäst av allt är att Kim kommer hem söndagkväll. Mitt livs kärlek. Jag står snart inte ut längre. Veckorna har gått riktigt bra. Vi har helt fantastiska barn. Dem har fixat och trixat. Dem är helt otroliga, finns inte ord för dem! Men nu längtar vi efter mannen i familjen som sagt. 

Nu har det blivit november och så fort som det går så är det snart jul igen. Just nu vill jag förvisso att tiden ska gå fort. Igår åkte kimpa iväg till Chicago för att gå två kurser hos GM. Rätt coolt faktiskt. Men han ska vara borta i 16 dagar. Det är väldigt dyrt att ringa honom nu och han ligger typ -7 timmar. Så vi får inte riktigt till kontakten så bra. Annars när han är borta så brukar vi kunna prata med honom på kvällarna. Så det blir lite annorlunda den här gången. Vardagarna går ju av sig själv men de tre helger han är borta bli segare. Nu ska jag sluta älta detta 😊.