mariia

Har varit ganska frustrerad på jobbet sista tiden. Inte så mkt på jobbet i sig men kollegorna om sanningen ska fram. Det ligger såklart inte bara hos dem. Men jag blir nästan knäpp. Det är som var som aldrig försvinner, det bara rinner ut och kletar och äcklar ner. Hade ett ärligt samtal på chatten med en kollega nu ikväll och hon var så brutalt ärlig mot mig. Om hur hon saknar mina skratt och den gamla Maria. Jag är ju inte en bitterfitta. Jag är en tjej med en fantastisk humor som har nära till skratt. Men jag går tydligen runt och är sur på jobbet. No more! Jag ska försöka, men jag känner för att prata med mina kollegor om hur jag känner. Säga vad jag verkligen tycker. Men försöka vara ödmjuk istället för att fräsa och spotta när frustrationen äter upp mig inifrån.  Jag ska låta den sista tiden med kollegorna vara bra. I höst har jag enbart lärartjänst så då blir mitt uppdrag annorlunda. ❤️