Magsjuka
Den här helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Var skittaggad inför en kryssning med kollegorna. Men på fredagkväll började jag må illa. Blev lite nervös för illamåendet gick liksom inte över. Mycket riktigt jag fick springa och kräkas eller rättare sagt sitta på toan med en hink i knäet mer eller mindre hela natten och morgonen. Det var bara att ringa kollegorna och berätta att jag blev hemma. Så hela gårdagen var jag sängliggande. Orkade knappt stå på benen. Har legat mer eller mindre hela dagen idag med men orkat mig ut en stund och fått i mig lite mat. Gått ner sisådär 4 kg på kuppen. Är jag uppe måste jag kompensera med att ligga ner en halvtimme sen. Fått ny respekt för er med utmattningssymtom. Fy farao rent ut sagt. Inte varit så här dålig sen 2010 när hela familjen hade vinterkräksjukan. Men som sagt bara man slutar kräkas så är det ju downhill sen. Nu har missat två kryssningar på kort tid. Känner för att trösta mig med en sista minuten eller så.
Hoppas eran helg varit bättre! :)
Långledigt
Har haft ledigt med familjen i fyra dagar och det har varit fantastiskt! Älskar helgerna med familjen men ibland kan man ha en romantiserad bild av helgen. Man ska vara lediga tillsammans och det ska vara fina långa frukostar och kvalitetstid. Ibland
kan det sluta med lite nedstämdhet och barn som bråkar vilket leder till vuxna som tjafsar. Som mina barn som inte kan hoppa studsmatta tillsammans det slutar 90 % av gångerna att de blir osams. Men den här helgen har varit väldigt fridfull faktiskt.
Vi har haft jea och mika här på pannkakslunch, varit och tittat in en brasa och idag åkte jag, Kim och Alice till olika blomsteraffärer i Karlstad. Ren och skär lycka att gå därinne. Jag älskar blommor! Det finns så många fina blommor. Jag har ju typ
bara orkidéer och en del av dem är rätt trashiga nu faktist. Vi köpte en klätterros, en spaljé och lite blommor för inomhusbruk. Nästa gång jag har en dålig dag så ska jag absolut åka till ett blomsterlandet. Jag älskar att vara där!
Läste Mia skäringers vårtal och det gick rakt in i hjärtat. Det är inte helt lätt att växa upp till en man. Min femtonåring (om en månad) är en mjuk kille. Han har nära till sina känslor. Han leker med sin åttaåriga lillebror för att det gör honom lycklig.
Ja båda två. Hans lillebror är det bästa han har i livet. Han kan inte låta honom vara ifred. Han går sällskap med sina syskon till skolan varje dag och när de skiljs åt så kramar han dem hej då. Han gör sitt bästa i skolan och han står alltid upp
för sig själv. Han vill inte vara med om några matchofasoner som att slå varandra på pungen och låta bli att göra ljud. Han ifrågasätter rasistiska kommentarer. Han vågar och jag är så stolt så jag blir grinfärdig! Men detta har fått honom att tappa
kompisar. Det är ju inte så coolt och roligt att hänga med en sån kille. Jag blir ledsen över att han ibland är ensam. Men jag hoppas att det är värt det och att hans tid kommer. Att han på gymnasiet träffar kompisar som tycker om honom för den han
är. För han är verkligen en fantastisk kille! Önskar så att jag kunde ge honom lite självförtroende. Det är det bästa med att närma sig 40 tycker jag. Man är så säker på sig själv och så trygg i det. Så kände man ju inte när man var tonåring direkt.
Men jag ska fortsätta peppa mina söner att vara ödmjuka och min dotter på att ta för sig och mer därtill.
Puss!
