Klyscha
"Om du gråter så är det inte för att du är svag utan för att du varit stark för länge". Oftast kan jag tycka att visdomsord och klyschor man ser på sociala medier är mest lite corny så att säga. Men idag eller just nu passar det in på mig. Jag
kan ofta tycka att folk i allmänhet är för mesiga och svaga. Jag tycker att man ska bita ihop och kämpa på. Det är så jag hanterar livet. Jag gråter också såklart o och tycker synd om mig själv men oftast så pågår det en kvart sen sopar jag ihop
mig och reser mig igen. Sista tiden har jag haft ganska ont längst ner i ryggen. Ibland har smärtan gjort mig illamående men det är för det mesta hanterbart. Men imorse vaknade jag och hade så ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Hur jag än
låg så värkte det. Så jag gick upp och tog en muskelavslappnande och satte mig och pluggade. Sen tog vi en morgonpromenad runt kvarteret jag och Kimpa. Sen började jag böla som ett litet barn. Men nu är det över.
Resten av dagen kommer gå i pluggandets tecken. Har tenta om tio dagar och det finns fortfarande mycket som jag inte kan. Så sista tiden har jag missat en del föreläsningen för att räkna matte. Ska försöka se ikapp en del av dom. Kommer nog inte klara
den här tentan. Men vill ju så gärna göra det. Ska göra mitt allra bästa. Känns inte riktigt som tiden räcker till men det visste jag ju från början.
Försöker fortfarande att ha ett liv och lyckas ganska bra. Tur jag har energi för tre personer. Jag går på ren vilja och ett jävlaranamma!
