Första veckorna med sjukdomen
Nu har det gått ett par veckor in på det nya året. Och ett par veckor med min nya diagnos. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Ena sekunden ser jag detta som min chans till ett hälsosammare liv. Kanske få lite ordning på min vikt och min hälsa. När
jag är som mörkast så jämför jag det med att banta resten av mitt liv. För utan kolhydrater och socker så känns det precis så. Men mestadels är jag positiv för det är sån jag är. Men jag tror att jag måste ge mig själv tillåtelse att sörja också. Då jag
byggt upp hela min kost med typ 80% kolhydrater så blir det ett stort steg att ta. På onsdag ska jag träffa diabetessköterskan och det känns bra. Då kan jag ställa frågor samt få hem en mätare så jag vet vad kroppen sticker iväg på.
Har hunnit jobba i fem dagar varav tre med elever på plats. Det har varit kul men redan rätt slitsamt. Helgen blir lugn, blir kalas i Mariestad annars mest vila. Det blir skönt!
2023
Sist jag skrev härinne så hade just 2023 börjat och nu är det över. Det har varit ett konstigt år med krig, inflation och elände. För min del har det väl varit ett ganska vanligt år. Alice har börjat gymnasiet, hon går teater och har verkligen hittat
rätt. Felix bor hemma igen och jobbar och sparar pengar inför kommande studier i Göteborg. Så det får vi hålla tummarna för att det går i lås. Året slutade med en dålig nyhet. Jag har fått diabetes typ 2. Inte helt oväntat för en Som levt på kolhydrater
och godis i 42 år. Men det kom ändå som en riktig käftsmäll och det är svårt att ställa om. Jag förstår att jag har fått en andra chans i livet. Men jag kommer sakna kolhydraterna så jag grinar. Det känns just nu som att jag måste banta resten av livet
och jag som älskar att leva YOLO och njuta av livet ser detta som en stor jävla utmaning. Har inte träffat sköterskan än utan väntar på att få komma dit så jag kan få lite mer kött på benen och börja kunna kolla mitt blodsocker för att se vad jag reagerar
på. Utmaning var ordet! Men bara att gilla läget. Har börjat med promenader och signat upp mig på gymmet igen. Nu har jag liksom inte längre något val om man säger så.
På jobbet har det varit en ganska kämpig höst. Tre dagar kvar av lovet sen börjar vårterminen. Men jag krigar ihop med några av mina favoritmänniskor så det ska nog lösa sig.
Och min stora stöttepelare i livet Kim ändå. Han har alltid varit helt jävla fantastisk men alltså han tar hela tiden priset. Jag skryter om honom hela tiden men det går inte att göra nåt annat. Han är så snäll och han finns alltid där. Han tar hand om
mig på ett sånt fint sätt. Igår när vi var iväg och gick på stan så tittade han bakåt hela tiden för att se så att det gick bra för mig och att jag inte hamnat efter för mkt är ju så halkigt. Sen sträckte han fram en hand varje gång jag kom till en
större isfläck. Han köper bildelar till mig och hjälper mig ständigt. Jag tror inte att jag förtjänar honom men jag är så tacksam.
År 2022
Det här med att blogga suger jag tydligen på. Men det är väl nåt man inte gör längre. Men kanske ska jag kicka liv i denna blogg nästa år. För imorgon är det nyår och strax därefter börjar 2023. Ska bli skönt med ett nytt år. Alla säger att detta varit
ett skitår. Jag förstår tanken, det har varit rätt nattsvart ett tag. Pandemi i två år, Ryssland, inflation, Elkris mm. Men mitt personliga år har nog varit helt okej eller riktigt bra kanske om jag tänker efter. Jag väljer ju att oftast se saker positivt!
Och då blir det ofta bra.
Vad har det här året bjudit på då? Kommer inte riktigt ihåg detaljer. Men Felix tog studenten, började göra värnplikten. Alice konfirmerade sig, jag tog emot min första etta. Vi åkte till Mallis en vecka i sommar, jag hängde med en massa fantastiska
människor och det om något är verkligen något att vara tacksam för. Jag fick spendera ännu ett år men mitt livs kärlek.
Det låter kanske lite väl lulligt och gulligt, det hände säkert en massa jobbiga saker med. Jag jobbar och slet och grinade av utmattning mellan varven om jag känner mig själv rätt.
Har inga planer alls för 2023, kanske en resa runt påsk och jag ska hänga lite mer på gymmet och stoppa i mig lite mindre fett och socker. Lovar inte några mirakel, för det vet jag att jag nog inte kan leva upp till.
Ha ett gott nytt år!
Snart sommar
Mycket som hänt sen sist men framförallt mycket som händer just nu. På lördag ska Alice konfirmera sig, nästa vecka har Felix bal, sen fyller han 19 sen stundent. Jag närmar mig slutet på skolan och får följa med min klass till ettan nästa höst, otroligt
roligt! Efter att ha haft sex förskoleklasser på rad så känns det här som en rolig utmaning.
Sen sist har jag umgåtts som vanligt, varit på spa och firat Tina, varit på Ullared med Linda, hostat mitt öga till blödning. Jag jar klarat mattetentan och jag nu enbart lite av min uppsats kvar. Ser ljuset i tunneln!
Jag har mått illa varje dag sen förra veckan, men nu sista dagarna har det varit lite bättre. Den årliga korta utmattningen. Jag har ändå kört 200% i två år det känns väl tillslut antar jag. Samtidigt älskar jag att leva livet in the fast lane.
Felix byggde en gitarr som gymnasiearbete och jag beställde visst en resa till Mallis över midsommar.
Har sagt det 100 ggr men säger det igen. Jag är så sjukt tacksam för att fina människor jag har i mitt liv. Min familj, mina kollegor och alla vänner. Ni är så jävla fina och jag skulle aldrig vilja göra den här resan utan er! ❤️
Jullov 2021
Nu är det jullov och det har snart gått ännu ett år i livet. Vet inte riktigt hur jag ska summera 2021. Orkar inte se tillbaka, jag lever väldig mycket i nuet, YOLO är mitt motto på gott och ont. Jag har gjort klart två kurser, tyvärr så kuggade jag alla
tre delarna på mattetentan. Så nu ska jag göra två stora uppgifter, sen en tenta samtidigt som jag skriver examensarbete, det blir tufft. Mest för att jag hela tiden ägnar mig åt att umgås med folk och roa mig. Det tar upp mycket av min tid, men samtidigt
så vill jag inte ha det på något annat sätt. Men ska jag klara studierna så måste jag göra avkall på det under våren. Lycka till Maria!
Julen var toppen, lugn och skön. Åt mat och hängde hos svärfar, sen hem och hämtade Eb kompis till Felix. Sen så spelade vi sällskapsspel och åt julgodis hela kvällen, avslutade kvällen med att gå på midnattsmässa. Perfekt jul om ni frågar mig!
Nu har jag lov i en vecka, jag umgås med vänner och hänger med familjen och jag älskar det. Jag är sliten och behöver detta lov. Det är slitigt att jobba heltid och plugga heltid.
I höst ska Felix göra värnplikten, han fick högsta poäng på testet och jag kan inte vara stoltare. Men det gör ont att han försvinner i höst. Hemma varannan helg liksom, hur ska jag klara mig utan honom? Men samtidigt så är han ändå kvar hemma på nåt
vis och han får ännu ett år på att fundera på vad han vill göra framöver. Värnplikten gör han i Skövde så han är hyfsat nära ändå.
En annan stor sak som hänt är att min älskade Matilda har slutat på mitt jobb. Det gör också ont och känns konstigt men som tur är så kommer hon alltid att finnas kvar i mitt liv, åtta mil bort dock, men vad är väl det i det stora hela? Är tacksam
för att hon finns kvar i mitt liv även om jag kommer att sakna henne hejdlöst!
Att ha en förvirrad mamma
Min mamma blev deprimerad när hon gick i pension. Några år senare fick hon cancer det gjorde henne mer depressiv och förvirrad. Jag följde med henne till sjukhuset när hon skar bort sina bröst. Jag bodde på patienthotellet med henne i tre dygn. Jag gjorde
vad jag kunde för att stötta henne. Jag var med på
Läkarbesök för hon kunde inte ta in ett återberätta vad de sagt. Hon körde mig i sin bil och hon körde riktigt dåligt och hade gjort länge. När hon istället för att backa gasade upp på din egen trottoar och nästan körde in i hennes port fick jag nog.
Jag gick ut bilen gråtandes och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i hennes bil. Det har jag heller inte gjort. Kim var i Tyskland det var kväll och alice var hos en kompis och killarna var själva hemma. Jag ringde en taxi som sade att dom
inte kunde hjälpa mig. Som jag grät, men en räddande ängel hämtade mig (Alice kompis mamma).
Ett tag innan körde hon mina barn till skolan. Hon skulle lämna av dom i rondellen, fick panik när det kom en bil bakom henne och började åka problemet var bara att min nioåriga dotter var på väg ut bilen då det kunde ha gått illa. Alla tre barn var uppskärrade
efter detta. Det var sista gången jag lät mina barn åka med i hennes bil. Jag sade till henne många ggr att hon inte skulle köra bil längre. Men hon fortsatte.
När en man i stan dog i sin bil och körde in i mammas bil så tog vi våran chans. Hon fick ingen ny bil. Hon har ringt mig när hon legat på golvet, suttit på golvet, ramlat och varit förvirrad. Vi har hjälpt henne så gott vi kunnat. Jag har handlat mat
till henne, städat åt henne när hon bott ibland sopor, jag betalar fortfarande hennes räkningar.
I detta drog jag igång en demensutredning. Vi fick aldrig några svar. När jag långt senare ringde upp så sade en demenssköterska att hon var dement. Jag berättade för mamma
Men när hon ringde upp och frågade dom så sade de att hon inte var dement. Vi var tillbaka på noll. Men de har gjort nya tester och nu är de rätt säkra på att hon kommer att få en demensdiagnos.
Just nu är hon på sjukhuset, hon har infektion i bukspottkörteln. Min mamma har också hjärtsvikt från sin tid med stark cancermedicin. Min mamma kan dö när som helst och det vill jag såklsrt inte men jag är ständigt beredd på det.
En gång kom hon till mitt jobb i sjuldomskläder och slängde sig på
Soffan. Detta var innan hon blev så sjuk som hon är nu. Som jag skämdes. På den tiden tog det hårt på mig att jag behövde ta hand om henne och jobbet var min fristad. Jag var inte ens 35 när jag fick börja ta hand om min mamma. Mamma var inte ens 70.
Jag har slutat handla till henne och städa med. Jag låter hemtjänsten ta hand om henne nu. Det kostar mamma flera tusen i
Månaden men jag orkar faktiskt inte.
Min mamma har alltid ställt upp på mig och min bror. Hon har alltid kämpat. Hon har inte haft det lätt och nu när hon är sjuk så undrar hon varför hon blir straffad. När hon redan kämpat hela sitt liv. Mamma sitter fånge i sin egen lägenhet, hon kan knappt
gå, hon behöver blöjor och hon har inte en enda vän. Och jag är en så in i helvetes dålig dotter och det kommer jag att få ångra resten av mitt liv.
Ikväll har hon ringt mig hur många ggr som helst men det är hon knappt medveten om när man säger det till henne. Ibland väldigt klar, ibland totalt borta.
När hon kommer hem från sjukhuset så ska jag åka dit och ta en fika med henne. Då blir hon glad. Jag älskar dig mamma! Förlåt för att jag är en sån shitty daughter. ❤️
Hösten är här
Inatt sov vi i svärmors stuga. Det var jag, kim och Lukas som åkte ner. Alice ville stanna hemma. Vi åkte ner för att Felix skulle få ta hem sina klasskompisar som han umgås med. De är ett killgäng på 7 killar som umgås frekvent. De fann varandra ganska
fort när de började gymnasiet ihop för två år sen. Det tog inte alltför lång tid sen fick de börja med distansstudier, men de hängde ihop ändå. De bor utspritt i hela värmland men umgås ofta via datorn och ser på film, sport Mm ihop över nätet. Vi drog
iaf hemifrån så de skulle få plats och att sova över och umgås lite. På kvällen så tog vi en promenad ner till sjön jag och Lukas och det är så otroligt tydligt att det är höst. Överlag så tycker jag att första tecknet på att det är höst ofta visar sig
direkt det slår över till augusti.
Det gör inget att det är höst, jag har haft en fantastisk sommar! Jag har flängt runt, umgåtts med kompisar, kollegor, jag har badat så mycket så jag nästan trott att jag skulle utveckla simhud mellan tår och fingrar. Jag älskar sommaren och vill aldrig
att den ska ta slut, men det gör den ändå och det är okej.
På tisdag tar jag emot min nya klass. Det blir spännande, tanken är att jag ska plugga hela hösten också. Sen har jag fått ett riktigt ballesugarschema (förlåt) men det har jag. Men det löser sig. Tur att man inte är nån latmask.
I fredags var jag hemma hos Mia och åt god mat och badade bubbel. Nu har vi planerat inför hennes 40-årsdag, eller inte dagen med vi har planerat så vi kan fira henne ordentligt. Det ser jag verkligen fram emot!
För att bota lite jobbångest innan jag skulle jobba så bokade jag en tvådagarskryssning till Gotland. Vi åkte med kompisar, mycket trevligt! Nästa helg drar vi till kolmården. Barnen tröttnar aldrig på det stället.
Har haft två 40-årsfester och fått fantastiska presenter, som en dag på Loka, chokladprovning mm. Jag har så fantastiska personer i mitt liv. Tog en dag på Loka med kollegor också. Brorsan och tjejerna kom ner en helg med. Då hade vi inte träffat dom
sen december-19.
Semester
Sist jag skrev var jag ganska negativ. Nu har jag semester och livet leker. Jag har hunnit bada 11 ggr, älskar att bada. Tror jag är en säl i en människas kropp. Jag har fyllt 40
År och haft en fest med mina närmaste vänner. Nästa vecka ska jag ha fest med mina närmaste kollegor. Delade upp det lite pga covid. Fick fantastiska presenter. Idag ska jag iväg med mina tjejer. De ska ta med mig på äventyr och jag har ingen aning om
vad vi ska göra. Spännande och lite jobbig känsla på samma gång.
Sista tiden har jag hängt mycket med mina närmaste kollegor som blivit några av mina bästa vänner. Tyvärr så flyttar en av dom till annan stad i höst och det gör riktigt ont. Men jag är såklart glad för hennes skull.
Jag har köpt min första egna bil. Det blev en toyota yaris och jag älskar den! Jag kör hela tiden.
Min äldsta son har fyllt 18 år, det är jätteroligt men också nåt helt nytt. Nu är han liksom vuxen. Han hade också drömsommarjobb på region Värmland och gjorde en film. Så i helgen var det filmvisning, så coolt! Jag är så stolt så jag nästan spricker.
Jag har vaccinerat mig med båda doserna och min sambo och äldsta son har fått en varsin dos. Kimpa har också fyllt 40, han fick en kajak av mig i present.
Resten av sommaren planerar jag att bada mycket, umgås med kompisar, hitta på roliga saker med familjen.
-på energikontot
Haft en dålig lördag, hade samma sak förra lördagen. Totalt vidrigt! Känner mig ledsen och helt slut. Den här jävla pandemin gör det inte lättare heller. Jag vet att det är samma för alla och att det inte på något sätt är synd om mig. Men jag utgår ändå
ifrån mig för Nån gång måste jag sätta mig i första rummet. Jag har jobbat 100 och pluggat 100 sen i höstas. Jag sköter det mesta i hemmet (matlagning, planeringen, inköp, tvätt, städ, logistik). Jag sköter om min mammas inköp och en hel del saker åt
henne då hon sitter framför tv:n och dör ifrån mig. Jag sköter även vissa saker hos andra anhöriga. Just nu spenderar jag helgerna med att städa, laga mat och tvätta och plugga när jag orkar ofta väljer jag bort det och ser serier istället. Ocu jag tröstäter
så snart är jag så fet så hjärtat ger upp på plats. Och så måste man oroa sig för covid för den andra största dödligheten i just det är fetma. Skulle gärna muta mig till lite vaccin nu.
Jag är en gul person så jag får min energi genom att umgås med andra. Jag är en social kameleont. Jag kan knappt få nog av umgänge. Hade jag inte haft mitt arbete nu så hade jag nog inte överlevt. Jag har kollegor som jag älskar som jag har träffat lite
och som förgyller mitt liv.
Jag har min älskade familj som tur är. Men det där med familjen är inte alltid okomplicerat. Jag har en tonårsdotter som driver mig till vanvett. Nu börjar det bli fler bra dagar som tur är, ett tag visste jag inte vart jag skulle ta vägen men där
har jag faktiskt tagit lite hjälp utifrån. Vi är ingen typisk familj som gör allt tillsammans, här gör de flesta av oss det som får oss att må bra på egen hand. På gott och ont.
När vi väl försöker att göra saker ihop så händer det många gånger att det slutar i kaos. Det är inte så jäkla lätt att få en härlig tillvaro. Jag älskar dom högt men för mig räcker det inte med en familj, jag behöver mer än så, jag behöver mina
vänner för att må bra.
Jag behöver saker att se fram emot, det härliga i livet måste vara mer än sovmornar och äta framför en serie som det är nu. Då är jag ändå en väldigt positiv person i grund och botten. Jag ser typ alltid saker ifrån sen ljusa sidan och håller hoppet
vid liv. Just därför jag känner mig så ledsen när jag ska må så här. För första gången i mitt snart 40-åriga liv överväger jag att gå till en psykolog.
Om saknad
En lördag och planen för dagen är? Jo att vattna blommor, att plocka, tvätta och sortera tvätt. Vi får inte glömma att det ska lagas lunch samt middag. Höjdpunkten för dagen händer 20.00 när jag svullar i mig socker och fett framför andra chansen.
Eller ännu bättre när jag bränner av avsnitt efter avsnitt av Desperate housewives på Disneyplus. Imorgon blir det storstäd och förberedelser av veckan som kommer. Handla online till oss och mamma. För sista året eller kanske snart 2 så sköter jag inte
bara mina inköp utan även mammas. Jag kör skytteltrafik till henne då hon ofta behöver hjälp med saker (som att stänga balkongdörren och byta ingång på tv:n när hon för tionde gången på en dag bläddrar bort kanalerna genom att trycka på fel knapp. Vi
har utökat hennes hemtjänst så nu får hon mer hjälp så det avlastar lite. Hon har också spenderat två veckor på sjukhus sista tiden. Det är jobbigt att vara förälder till sina egna föräldrar det kan jag intyga. Jag har varit det de senaste 4 åren. Men
nu är jag ödmjuk inför det och behandlar min mamma med respekt då jag förstår att hon när som helst kan trilla av pinnen.
Skitsamma det jag skulle komma fram till var att just nu är livet rätt segt. Jag får energi av att umgås med folk, att umgås, skratta och ha det gott. Förra veckan vågade vi oss till svärfar så vi fick träffa svärfamiljen utomhus. Sen blev jag sjuk och
tog mitt första covid-test, men ingen covid så jag stannade bara hemma från jobbet några dagar. Nu kom jag på sidospår igen. Jag vill säga att jag saknar mina vänner. Jag saknar att kunna ta en fika på stan eller att gå på restaurang om jag känner
för det. Som tur är så har jag mina fantastiska kollegor som jag ändå hängt en del med. För mig räcker det inte med en familj, jag behöver mer än så. Jag längtar efter vaccin och en dräglig tillvaro igen.
Jag ser fram emot sommar och lite ungänge igen. vill så gärna boka en resa men jag har is i magen och väntar.
Nu ska jag ta en dusch och fortsätta med detta hushållsarbete som aldrig tar slut.
Ta hand om er!
Februari
Nu var det längesen jag skrev. Den är inte speciellt levande denna blogg. Ska försöka bli bättre. Skriver för mig själv och för att minnas tillbaka på livet. Lätt att man glömmer annars.
Har ju hänt en hel del sen sist men samtidigt ingenting alls. Varit en liten tuff period. Mamma är dålig, har ju inte skrivit så Mkt om henne här alls. Men senaste åren har hon varit hemmasittande. Och hennes psykiska och fysiska hälsa är allt annat än
bra. Jag har skött hennes mediciner samt handling sista åren. Men nu har vi utökat hemtjänst. Men hon är inlagd på sjukhus. För andra gången på två veckor. Och hon kan inte redogöra för något alls. Men har precis pratat med sköterskan och hon är inte
döende just nu som jag trodde.
Varit med om en grej på jobbet som tog hårt och sårade, men förutom det så går jobbet bra, jag har fått en fantastisk klass.
Här hemma börjar köket ta form, ena delen är klar. Men nu ska Kim gipsa vardagsrummet samt lägga golv där så kan vi han börja att bygga ön sen. Känns väldigt bra. Jag har världens finaste och bästa man.
Idag hade vi utvecklingssamtal för Felix. Han kämpar på med studierna och gör oss stolta. Han har kommit med i ett Afrikaprojekt på skolan. Så han ska till Afrika i tre veckor om ett år. De antog inte många alls så det var kul att han kom med. Han fyller
snart 18, sjukt ju!
Lukas fyller 11 om några dagar och Alice är 13 och i sina värsta tonår. Hon tar nästan livet av mig vissa dagar. Nästan inte hanterbart (för mig) men vi kämpar på.
Annars på sociala planet så är det ju som det är med denna förbannade jävla pandemin. Tur jag har mina kollegor som jag ser som några av mina närmaste vänner. Utan dom hade jag blivit galen här. Håll i, håll ut i alla ära, jag vill bara bli vaccinerad
Nån jävla gång. Men antar att de flesta av oss känner så.
December i en pandemi
Tiden flyger och tiden går. En jäkla tur är väl det för aldrig förut har man väl längtat framåt så som man gör nu. Decembermörker i en pandemi, roligare kan man ju ha det om man säger så. Det passade lägligt att jag började plugga i höst. Sitter
ändå hemma hela tiden. Men tiden räcker inte riktigt till. Jag hinner inte med matten fullt ut. Satte omtentan och är ju godkänd på den. Fick ig på en litteraturuppgift så den behöver jag göra om. Har tenta om en vecka som jag inte ens börjat räkna på.
Så räknar med omtenta på den med. Det löser sig, det mesta gör ju det förr eller senare. Jag orkar inte plugga hur mkt helst på kvällarna utan jag unnar mig en del serier bortemellan. Måste för att kunna få lite återhämtning.
Här hemma går renoveringen framåt. Har köpt spis och ugn samt massa golv. Kim sätter gipsväggar i bygget. Men just nu är han inte helt pigg han heller.
Har varit iväg till läkaren med Lukas då han drabbas av svimningar och matthet till och från. Ska kanske få en utredning, vi misstänker blodtrycket.
Luna skadade svansen och fick tratt ett par veckor. Sen amputerades ungefär 6 cm på svansen. Så nu är hon okej igen men hon var rätt deppig under en lång tid.
Det lackar mot jul och det blir skönt med lite ledighet. Även om det är tråkigt att vi får fira jul själva. Första gången någonsin. Men är det pandemi så är det. Ska bli skönt att få hänga med familjen och hemma lite iaf.
Alice har fyllt 13 så vi har firat henne med pompa och ståt, älskade unge ❤️
Klyscha
"Om du gråter så är det inte för att du är svag utan för att du varit stark för länge". Oftast kan jag tycka att visdomsord och klyschor man ser på sociala medier är mest lite corny så att säga. Men idag eller just nu passar det in på mig. Jag
kan ofta tycka att folk i allmänhet är för mesiga och svaga. Jag tycker att man ska bita ihop och kämpa på. Det är så jag hanterar livet. Jag gråter också såklart o och tycker synd om mig själv men oftast så pågår det en kvart sen sopar jag ihop
mig och reser mig igen. Sista tiden har jag haft ganska ont längst ner i ryggen. Ibland har smärtan gjort mig illamående men det är för det mesta hanterbart. Men imorse vaknade jag och hade så ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Hur jag än
låg så värkte det. Så jag gick upp och tog en muskelavslappnande och satte mig och pluggade. Sen tog vi en morgonpromenad runt kvarteret jag och Kimpa. Sen började jag böla som ett litet barn. Men nu är det över.
Resten av dagen kommer gå i pluggandets tecken. Har tenta om tio dagar och det finns fortfarande mycket som jag inte kan. Så sista tiden har jag missat en del föreläsningen för att räkna matte. Ska försöka se ikapp en del av dom. Kommer nog inte klara
den här tentan. Men vill ju så gärna göra det. Ska göra mitt allra bästa. Känns inte riktigt som tiden räcker till men det visste jag ju från början.
Försöker fortfarande att ha ett liv och lyckas ganska bra. Tur jag har energi för tre personer. Jag går på ren vilja och ett jävlaranamma!
Hösten på ingång
Något i luften har ändrats, precis som det brukar vara i augusti. Hösten är på väg. Jag har hållit igång som bara den sista veckorna. Arbetat, flängt, gått på AW, Pinchos med två kompisar, bjudit hem kollegor och nästa helg ska jag ställa till med lite
fest. På måndag drar plugget igång så efter det lär jag ha att göra så det heter duga. Därför passar jag på att umgås med folk allt vad jag orkar innan dess. Kommer inte att hinna det i höst men känner mig själv och vet att jag kommer att prioritera människor
ändå på nåt vis.
Är annars väldigt nöjd med det mesta just nu. Det går bra på jobbet och klassen jag fått är helt fantastisk! Gudasända! De babblar en del men alltså dem är så fina och lätta. Känns bra eftersom jag ska köra 200% till januari så det behövs om man säger
så. I år jobbar jag på fritids en del med. Men det går också bra. Jag går in och hänger bara med barnen och det älskar jag faktiskt att göra. Ägnar all min tid åt dem och får dem trygga och intresserar mig för dem och deras intressen och tankar. Jag
känner mig som en närvarande pedagog ocu det känns fint.
Här hemma går det framåt med renovering, kim lade golv på lilla toan igår. Blir fint! Stor skillnad mot förut.
Körkort!
I tisdags tog jag körkort. Åkte upp till Säffle på måndagmorgon. Först krånglade det lite, bilen fick soppatorsk och stannade så jag fick gå ur och springa till tåget som visade sig vara 40 minuter försenat. Men jag hann precis hem i tid. Körde två lektioner
på måndag och det gick helt okej. På kvällen bjöd jag Devin på en falafelrulle på stan. Sen lyckades jag lura åt mig det lyxigaste rummet så jag fick sova själv. Det hade dubbelsäng. Sen åkte jag iväg med en ny lärare vid 7.45. Den lektionen gick helt
okej, sen så var det dags. Fick en äldre kvinna. Hon frågade hur det kändes och jag sade att det kändes bra och att jag skulle göra mitt bästa men om det inte gick bra så skulle det kanske gå bättre nästa gång. Hon sade att vi skulle utgå ifrån att det
skulle gå bra. Sen berättade hon vad hon skulle kolla på under min körning. Sen skulle vi göra säkerhetskontroll och då bad hon mig kolla däcken. Där och då kändes det som en bra start. Hon var så lugn och behaglig också. När vi sen kom fram till parkeringen
och var klara så säger hon "Du har körkort". Vilken känsla! Häftigt och också surrealistiskt! Sen skulle jag köra tillbaka bilen till bilskolan. Då var jag så uppe i varv så jag körde fel massvis av gånger haha. Men tillslut hittade jag tillbaka.
Åkte tillbaka till jobbet. Där hade alla mina lärarkollegor kommit tillbaka. Så härligt att träffa dem igen. Jag tycker så otroligt mycket om dem allihop!
Eftersom jag har körkort så har jag tagit med barnen på kvällsbad typ varje dag. Jag älskar det! Ska passa på att bada mkt i helgen med. Man vet inte om detta är det sista av sommaren. Lika bra att maxa! Vi avslutade veckan och firade min bedrift genom
att äta mongolisk buffé ikväll.
På måndag är sista pku-dagen sen kommer mina nya elever på tisdag. Det ska bli så roligt! Hösten kommer att bli galen. Ska jobba heltid och plugga heltid. Ska bli kul att se om jag står på benen i december.
Slut på det goda
Imorgon börjar jag jobba igen, efter sex veckors semester. Varav nästan 3 i Säffle. Men kan säga att jag ägnade sommaren åt körkortet. Perfekt sommar att göra det då vädret varit så där och Corona har ställt till det. Avslutade på topp, igår fick vi först
fikagäster i form av svåger och svärfar. Sen åkte vi till svärmors stuga och badade och åt glass. Sen på kvällen gick vi till statt jag och tjejerna. Där bjöd dem mig och Jeanette på mat och dryck eftersom vi fyllt år. Så trevligt och gott! Idag har jag
bara städat, röjt och tvättat. Riktigt söndagsgöra.
I veckan som var så var jag i Säffle i tre nätter till för att träna extra. Två av tre i min grupp kuggade sin uppkörning tyvärr. Är fett osäker inför min uppkörning. Känner inte att jag kan köra tillräckligt bra för att ha ett körkort riktigt än. Tränar
en del med Kim. Går det dåligts ör det bara att fortsätta. Kuggar jag så är jag helt enkelt inte redo än. Huvudsaken är att inte ge upp!
Imorgon ska vi börja skola in min nya klass på fritids. Ska bli spännande!
Hösten here I come!
Teorin avklarad
Nu har det snart gått en vecka sen jag kom hem ifrån Säffle. Jag har pluggat inför teorin mest. Vet knappt nåt annat jag gjort. Har övningskört en del. Till svärmors stuga samt hem ifrån Karlstad och en del inne i stan. Igår skrev jag teoriprovet och
fick godkänt. Efteråt åkte vi och köpte klinkers och färg till hallen och lilla toan.
På söndag åker jag tillbaka till Säffle för att köra i några dagar till. Samt peppa mina kurskompisar som ska köra upp. Iaf tre av dem, en fick inte godkänt på teorin och en har valt att skjuta lite på sin uppkörning. Min tanke är att spendera några dagar
där då jag inte har lust att vara där hela veckan. Sist jag var där så kunde jag ju plugga under tiden jag inte körde. Nu behöver jag ju bara köra så det blir segt att sitta i Säffle i en hel vecka när jag "bara" kan köra två timmar/dag.
Så min plan är att köra några dagar sen åka hem och träna med Kim. Men vi får se hur det går och vad min körlärare tycker.
Renoveringen går framåt och nu har vi gips på väggarna i hallen och på toan. Kim är så jäkla duktig. Vad gjorde jag för att förtjäna den mannen? ❤️🙏
Två veckor i Säffle
De senaste veckorna har jag befunnit mig i Säffle. Jag har gått en intensivkurs för att skaffa ett körkort. Det har varit två intensiva men väldigt roliga veckor. Jag åkte upp med en av mina närmaste vänner Charlie. Väl där uppe var det fyra elever till.
Ellen 40 från Gbg, Lien 29 år ifrån Vänersborg, Paul 19 från Ulricehamn samt En indisk tjej Swetha 29 ifrån Gbg. Vi fann Ellen väldigt fort. Vi stöttade och peppade varandra. Speciellt vi tre. Gick och handlade på mat på Coop, skrattade och fanns där
tillsammans. Vi pluggade ganska mycket bortemellan. Satt med pärmar och datorer och gjorde olika prov. Varje dag så övningskörde vi två timmar med våran lärare. Vi gjorde riskettan och risktvåan (halkbanan). Vissa kvällar gick vi ut och åt. Jag delade
rum med Charlie. Och jag hade det väldigt bra där borta. Det var med tårar i ögonen jag åkte hem igen. Jag skriver teorin i veckan och klarar jag den så åker jag upp ett par dagar till och kör mer. Jag kör även med kim här hemma. Det är så roligt och
nu jävlar ska jag ta det här jäkla kortet!
Hemma igen och njuter av mina blommor där ute och att vara ledig. Har klängt en del på Kim. Han har tyvärr börjat jobba igen. Han kämpar på med renoveringen här hemma. Jag älskar honom så mycket att jag nästan spricker!
Semester
Idag fyller jag år. 39 år! Så gammal har jag gått och blivit. Jag är glad att det inte är 40 just i denna pandemi. För då ska jag minsann ha fest så är det bara.
Jag har hunnit släppa min fjärde förskoleklass på sommarlov. Firat midsommar utan att fira. Vi har badat mycket, hyrt minibuss och dragit till Kolmården. Och idag åkte vi till Klockaregården och köpte blommor. Så dem planterade jag samtidigt som Kim planterade
om alla mina orkidéer. Inte alla, men dem som stod snett i krukan eller helt enkelt behövde planteras om. Får se om dem överlever. En man som planterar om dina blommor är en keeper!
Har så smått börjat umgås med vänner igen. Så det har blivit en del bubbel i sommar. På söndag drar jag på intensivkurs i Säffle. Den här gamla könan har nämnligen aldrig skaffat sig ett körkort. Men se det tänkte jag ändra på nu. I höst ska
jag plugga heltid på distans och jobba heltid. Det ska bli intressant att se om jag kan knäcka den nöten. I’m sure as hell gonna try!
Kim har gjutit golv i hall och badrum. Så det går framåt i processen. Felix har fått sommarjobb och startat företag som säljer våfflor.
Sjuk igen 😢
Nu är jag hemma sen i måndags. Sjukskriven för fjärde gången på en tvåmånadersperiod. Det är inte likt mig. Jag har annars ett sjukt bra immunförsvar. Men inte just nu. Min gissning är att stressen jag utsatts för under detta läsåret har ätit upp en del
av mitt immunförsvar. Nu verkar jag åka på varenda bacill som passerar min väg. Och i dessa tider kan man ju inte ta en tablett och gå till jobbet direkt. Det började i fredags med halsont och huvudvärk. Nu sitter det i luftrören igen. Det gjorde det
för två månader sen också. Knepigt för där brukar det inte sitta på mig. Känns sisådär inför Corona. Men det är bara att gilla läget. Vara hemma och vila. Men det är så jävla tråkigt! Jag ska inte gnälla. Jag har det otroligt bra! Jag vet ju det.
Men jag längtar efter umgänge med folk jag älskar, att få skratta tills det krampar i magen, dricka ett glas kall cider. Sånt man förut tog för givet. Nu känns det långt bort. Om man ens bestämmer att man ska umgås med någon så känner man sig dum. Men
samtidigt så jobbar jag ju på en stor arbetsplats.
I fredags fyllde Felix 17 år. Vi firade honom med grillat, tårta och presenter. Svärmor och svärfar tittade förbi på tårta, trots att vi sagt att vi inte skulle ha nåt kalas.
