mariia

Läkarbesök för hon kunde inte ta in ett återberätta vad de sagt. Hon körde mig i sin bil och hon körde riktigt dåligt och hade gjort länge. När hon istället för att backa gasade upp på din egen trottoar och nästan körde in i hennes port fick jag nog. Jag gick ut bilen gråtandes och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i hennes bil. Det har jag heller inte gjort. Kim var i Tyskland det var kväll och alice var hos en kompis och killarna var själva hemma. Jag ringde en taxi som sade att dom inte kunde hjälpa mig. Som jag grät, men en räddande ängel hämtade mig (Alice kompis mamma). 

Ett tag innan körde hon mina barn till skolan. Hon skulle lämna av dom i rondellen, fick panik när det kom en bil bakom henne och började åka problemet var bara att min nioåriga dotter var på väg ut bilen då det kunde ha gått illa. Alla tre barn var uppskärrade efter detta. Det var sista gången jag lät mina barn åka med i hennes bil. Jag sade till henne många ggr att hon inte skulle köra bil längre. Men hon fortsatte.

När en man i stan dog i sin bil och körde in i mammas bil så tog vi våran chans. Hon fick ingen ny bil. Hon har ringt mig när hon legat på golvet, suttit på golvet, ramlat och varit förvirrad. Vi har hjälpt henne så gott vi kunnat. Jag har handlat mat till henne, städat åt henne när hon bott ibland sopor, jag betalar fortfarande hennes räkningar. 

I detta drog jag igång en demensutredning. Vi fick aldrig några svar. När jag långt senare ringde upp så sade en demenssköterska att hon var dement. Jag berättade för mamma

Men när hon ringde upp och frågade dom så sade de att hon inte var dement. Vi var tillbaka på noll. Men de har gjort nya tester och nu är de rätt säkra på att hon kommer att få en demensdiagnos. 

Just nu är hon på sjukhuset, hon har infektion i bukspottkörteln. Min mamma har också hjärtsvikt från sin tid med stark cancermedicin. Min mamma kan dö när som helst och det vill jag såklsrt inte men jag är ständigt beredd på det. 

En gång kom hon till mitt jobb i sjuldomskläder och slängde sig på

Soffan. Detta var innan hon blev så sjuk som hon är nu. Som jag skämdes. På den tiden tog det hårt på mig att jag behövde ta hand om henne och jobbet var min fristad. Jag var inte ens 35 när jag fick börja ta hand om min mamma. Mamma var inte ens 70. 

Jag har slutat handla till henne och städa med. Jag låter hemtjänsten ta hand om henne nu. Det kostar mamma flera tusen i

Månaden men jag orkar faktiskt inte. 

Min mamma har alltid ställt upp på mig och min bror. Hon har alltid kämpat. Hon har inte haft det lätt och nu när hon är sjuk så undrar hon varför hon blir straffad. När hon redan kämpat hela sitt liv. Mamma sitter fånge i sin egen lägenhet, hon kan knappt gå, hon behöver blöjor och hon har inte en enda vän. Och jag är en så in i helvetes dålig dotter och det kommer jag att få ångra resten av mitt liv. 

Ikväll har hon ringt mig hur många ggr som helst men det är hon knappt medveten om när man säger det till henne. Ibland väldigt klar, ibland totalt borta. 

När hon kommer hem från sjukhuset så ska jag åka dit och ta en fika med henne. Då blir hon glad. Jag älskar dig mamma! Förlåt för att jag är en sån shitty daughter. ❤️