mariia

Nu har det gått ett par veckor in på det nya året. Och ett par veckor med min nya diagnos. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Ena sekunden ser jag detta som min chans till ett hälsosammare liv. Kanske få lite ordning på min vikt och min hälsa. När jag är som mörkast så jämför jag det med att banta resten av mitt liv. För utan kolhydrater och socker så känns det precis så. Men mestadels är jag positiv för det är sån jag är. Men jag tror att jag måste ge mig själv tillåtelse att sörja också. Då jag byggt upp hela min kost med typ 80% kolhydrater så blir det ett stort steg att ta. På onsdag ska jag träffa diabetessköterskan och det känns bra. Då kan jag ställa frågor samt få hem en mätare så jag vet vad kroppen sticker iväg på.